Oprahs bantingsmetod övergiven

Helgen har behandlat oss mycket väl. Min oro för Noumis eventuella idéer om att anamma Oprah Winfreys bantningsmetod är nu som bortblåst. Noumi är back on track och har blivit som förbytt. Igår morse vaknade hon upp och kunde sitta (man får hålla i henne såklart) och hålla upp sitt eget huvud samtidigt som hon vänder och vrider på det för att se sig omkring. Detta förklarar den senaste tidens gnäll, utvecklingsfas kallas det visst. Jag har läst en bok som alla föräldrar som är riktiga, bra och medvetna föräldrar läser nu för tiden. Budskapet som upprepas gång på gång i denna bok är: om ditt barn är gnälligt beror det med största sannolikhet på att det genomgår en utvecklingsfas. Så, nu behöver ni inte läsa den boken när ni blir föräldrar, för så mycket mer kunskap eller infallsvinklar än så ger den inte. Det kan ju dock vara väl så bra att känna till, och hittills har det verkligen stämt.

Vad som inte är riktigt lika fantastiskt, men något man får lära sig att leva med är att Noumi numera vill äta på natten igen. Här har jag gått och skrutit om hur fantastiskt mitt barn är som sover hela nätterna och förmedlat mitt medlidande med alla dessa mammor som är uppe och härjar med sina barn hela nätterna. Nu är jag en av dem igen. Att hennes, tidigare så goda, nattsömn skulle bero på att jag är en så fantastiskt mamma som lyckas förmedla trygghet och stabilitet till min dotter är nog en tanke jag får försöka släppa. Noumi gör som Noumi vill, helt enkelt, och just nu vill hon äta på natten.

Då jag eventuellt har en del bloggläsare som inte känner mig så bra eller inte alls vill jag förtydliga en del angående min vikthets. Den är inte så allvarlig. Eller den är allvarlig ur den aspekten att jag fan i mig tänker bli av med de kilon jag lagt på mig under tiden jag var på smällen. Den är dock inte allvarlig i den bemärkelsen att jag sysslar med någon form av svält eller GI-hysteri. Möjligtvis promenadhysteri, men det är Noumis fel, hon gillar vagnen så mycket. Under den tid mina kilon fortfarande sitter kvar tröstar jag mig med att lyssna på den här och den här. Då känns allt genast lite bättre.