Så är vi åter hemma i huvudstaden efter vår Skånevisit. Både jag och Noumi har haft mycket trevligt. Vi var båda lite utarbetade efter den senaste tidens hårda tempo. Öppna förskolan, babyrytmik och långa barnvagnspromenader tar på krafterna, det var dags att varva ner.
Vi inledde vår stugvistelse med att besöka det berömda Eko-hallen. Något var ny familjemedlem måste invigas i. På Eko-hallen inköptes bitringar, billiga nappar och annat matnyttigt, allt i sällskap av skånska bönder, mycket bra för Noumis inlärning av ett av sina modersmål. När vi kom hem softade vi en filt, lekte lejon och det som vi länge misstänkt var på gång bekräftades. Noumi har fått en liten, liten tand. Tack och lov för den nya bitringen!
Efter en skön natts sömn med bara mössen i väggarna som sällskap begav vi oss mot Malmö. Där väntade ett kärt sällskap i form av en mamma och två större varianter av Noumi, alltså två större barn. Noumi fick vackert hänga med på storbarnsaktiviteterna, vilket hon klarade mycket bra. Hon sov sig igen lekparkshänget i Folkets park och brottades tappert med hajen som de stora barnen roade henne med, efter att ha blivit nekad att ge henne lite lera att skulptera något fint av. Jag fick smeknamnet Hello Kitty. Vi hade helt enkelt en alldeles underbar dag.
Efter Malmövisiten var det återigen dags att varva ner med en heldag i stugan. Noumi tyckte dock att det räckte med någon timme i vagnen på altanen och en annan timme på promenad i ösregn, sedan var skojaren igång igen. Här sitter hon och fnissar åt sina egna skämt, mätt och belåten efter att mormor lagat fisk till henne. Mat är det bästa Noumi vet! Observera skogstemat på hennes klädsel, väl anpassat till en dag i stugan.
Inget Skåne besök utan släktkalas. Gammelmorfar med fru kom på besök, vilket innebar nya ansikten att skratta åt. Efter en liten stund kom även mormors kusin och mormors moster, tyvärr inte med på bild eftersom Noumi i detta skede tappat humöret lite.
Släktkalas innebär ofta mycket stillasittande, men inte den här gången. Hela gänget drog minsann iväg till havet och eftersom Noumi under Skånevistelsen introducerats i att hänga framåtvänd i bärselen spann vi vidare på denna succé. Noumi fick se havet, och ni ser ju själva hur nöjd och glad hon var med det.
Man kan tro att detta skulle vara nog för att göra en Skånevisit till en braksuccé, men icke. Tågresan hem var pricken över i:et för lilla Blümchen. Här fanns det tillfälle till att spexa för helt nya människor som var artiga nog att skratta och spexa lite tillbaka. Detta gör självklart en liten tjej väldigt trött, men inte heller det var något problem eftersom Noumi hade ett eget säte där hon snällt kunde ligga och sova. Vi ska åka tåg fler gånger. Väl i Stockholm kom hemlige Pappa S och mötte oss och vi åkte hem för att efter bara en halvtimme få besök av ytterligare nya ansikten, efter en timme i detta sammanhang däckade Noumi för att vakna till en alldeles underbar dag där en ny strategi testades, nämligen den att somna i vagnen för natten medan pappa grillar och mamma njuter av att sommaren kommit. Även detta var en en succé, en så stor sådan att Noumi av bara farten sov hela natten, elva timmar i streck! Är inte det en succé så säg! För att inte ge ett av att småbarnsliv enbart är guld och gröna skogar började Noumi dagen idag med att peta sin mamma i ögat så att mamman numera ser väldigt suddigt på vänster öga. Vi hoppas innerligt att detta försvinner och att det här med att sova hela natten stannar kvar. Nu är vi redo att återgå till vårt liv i Stockholm men vet ännu inte riktigt vad vi ska inleda veckan med, vi får helt enkelt se vad som faller oss in. En sak är dock säker, onsdag kväll är mammans kväll. Då är det dans som gäller! Jag säger det igen, life is good!
