Oprahs bantingsmetod övergiven

Helgen har behandlat oss mycket väl. Min oro för Noumis eventuella idéer om att anamma Oprah Winfreys bantningsmetod är nu som bortblåst. Noumi är back on track och har blivit som förbytt. Igår morse vaknade hon upp och kunde sitta (man får hålla i henne såklart) och hålla upp sitt eget huvud samtidigt som hon vänder och vrider på det för att se sig omkring. Detta förklarar den senaste tidens gnäll, utvecklingsfas kallas det visst. Jag har läst en bok som alla föräldrar som är riktiga, bra och medvetna föräldrar läser nu för tiden. Budskapet som upprepas gång på gång i denna bok är: om ditt barn är gnälligt beror det med största sannolikhet på att det genomgår en utvecklingsfas. Så, nu behöver ni inte läsa den boken när ni blir föräldrar, för så mycket mer kunskap eller infallsvinklar än så ger den inte. Det kan ju dock vara väl så bra att känna till, och hittills har det verkligen stämt.

Vad som inte är riktigt lika fantastiskt, men något man får lära sig att leva med är att Noumi numera vill äta på natten igen. Här har jag gått och skrutit om hur fantastiskt mitt barn är som sover hela nätterna och förmedlat mitt medlidande med alla dessa mammor som är uppe och härjar med sina barn hela nätterna. Nu är jag en av dem igen. Att hennes, tidigare så goda, nattsömn skulle bero på att jag är en så fantastiskt mamma som lyckas förmedla trygghet och stabilitet till min dotter är nog en tanke jag får försöka släppa. Noumi gör som Noumi vill, helt enkelt, och just nu vill hon äta på natten.

Då jag eventuellt har en del bloggläsare som inte känner mig så bra eller inte alls vill jag förtydliga en del angående min vikthets. Den är inte så allvarlig. Eller den är allvarlig ur den aspekten att jag fan i mig tänker bli av med de kilon jag lagt på mig under tiden jag var på smällen. Den är dock inte allvarlig i den bemärkelsen att jag sysslar med någon form av svält eller GI-hysteri. Möjligtvis promenadhysteri, men det är Noumis fel, hon gillar vagnen så mycket. Under den tid mina kilon fortfarande sitter kvar tröstar jag mig med att lyssna på den här och den här. Då känns allt genast lite bättre.

Photo shoot med Noumi Campbell

Idag har Noumi för första gången i sitt snart tre månader långa liv upplevt plusgrader. Detta var till en början en mycket angenäm upplevelse för den lilla tjejen. Snart skulle dock Noumi få erfara att det som göms i snö kommer upp i tö, i form av att barnvagnens hjul blev inkletade med upptinad hundskit. Inte alltför trevligt, men relativt lätt åtgärdat genom körning i snö. Väl hemma ställde morsan till med photo shoot. Delar av resultatet visas nedan. Tö-dagen till ära hade jag som äkta föräldraledig morsa satt på mig ett par gummistövlar inför min dagliga fettbrännarvandring. Detta resulterade i ett härligt köttigt skavsår på vardera häl. Som gammal fältbiolog är det dock inget som hämmar mig. Nästa gång åker plåstren på i förebyggande syfte och sedan kör vi åter på gummistövlarna. Det finns inga dåliga väder när man ska ut på power walk!

Igår hade Noumi fått någon ny idé om att hon inte skulle äta efter klockan sju. Detta är något jag tror mig ha hört att Oprah Winfrey också kör på. Hon äter tydligen inte ens en vindruva efter klockan 19. Jag hoppas innerligt att det inte är mina vikthetsidéer som smittat av sig på henne i så ung ålder. Jag är medveten om att jag någon gång måste kapitulera och sluta bry mig om jag har några kilo för mycket, för att Noumi inte ska få skeva skönhetsideal. Jag hade dock hoppats på att detta inte skulle behöva ske förrän jag blivit av med mina graviditetskilon. Hur som helst vägrade tjejen totalt att äta. Hon skrek som en galning så fort jag föreslog denna sysselsättning. Vid tiosnåret däckade hon efter någon timmes hjärtskärande gråt. Klockan 03:02 vaknade jag av att jag trodde att mina bröst skulle explodera och fick vackert ge mig upp för att lätta lite på trycket. Somnade knappt om innan Noumi vaknade 04:24 för att få lite frulle, somnade sedan knappt om för att vakna 06:20 av hemlige S:s jävla väckarklocka. Jag hoppas att Noumis nya idéer inte är något ihållande. Antingen får hon klara sig länge utan mat eller så får hon käka lite senare. Att vara uppe på natten och härja tycker jag vi är färdiga med.

Gangsta-Noumi med Gangsta-Morsan

Här säljer vi oss inte för kameran.

När bilderna tas i smyg visar sig den rätta Noumi

Noumi visar sig från sin barnsliga sida och räcker ut tungan. Denna oskyldiga gest övergår dock snart i total urlackning på fotografen.

Ekipering

Eftersom 25:e innebär cash money har Noumi idag uppdaterat sin garderob i storlek 68. Hon kan ännu inte ha dessa kläder men anser ändå att det är bäst att ligga före. Det har nämligen visat sig att hon växer typ 20cm över en natt och då gäller det att vara beredd med nästa storlek. Nu är vi beredda. Det behövs bara en pyjamas eller två. Noumi och jag längtar tills hon når denna storlek och kan ha sina nya fina kläder. Bland annat ett par dansbyxor som inhandlades idag, likadana som morsan har när hon dansar afro. Noumi kommer lätt fortsätta att vara den coolaste tjejen på rytmiken!

Ur många aspekter är det bra att det kommer ett barn när man varit gravid. Bland annat för att det annars skulle vara totalt värdelöst att vara gravid, men även för att man då har någon att köpa kläder till. Jag har ett personligt köpstopp fram tills jag slutar vara ett fetto, vilket jag hoppas sker innan sommaren. Vi kör på GI här hemma och kommer med största sannolikhet vara smärta och snygga föräldrar till våren! Jag åt i och för sig just en pingvinstång, vilket kanske inte var så GI, men va fan.

Som tidigare utlovats kommer här en bild på Noumi i sin nya champagnefärgade spanska päls samt en liten bild från det nya baby gymet.

Här gymmas det alltså för fullt.

Och här har vi sleeping beauty i sin spanska päls. Idag krossar vi könsstereotyperna med en pojknapp!

Nu ska jag sluta blogga och ta hand om detta! Helt fantastiskt att en så liten människa kan ställa till med så stort kaos.

Nu skriver jag rubriken det första jag gör så är det gjort...

Anledningen till att vissa av mina blogginlägg saknar rubrik är att de ibland avslutas i vild panik. Anledningen till detta är i sin tur att Noumi börjar protestera mot det jag håller på med. Eftersom jag vill avsluta mina nästan färdiga blogginlägg innan jag parkerar mig i soffan och utfodrar Noumi blir det lite stressigt med färdigställandet. Därav avsaknad av rubricering och en tendens till ihophafsade blogginlägg.

Idag har mormor kommit på besök och Noumi har fått komma ut på promenad (idag igen, vilken överraskning). Solen sken och jag galopperade omkring, i hopp om att snart kunna knäppa de där jeansen. Det var ju själva fan att man ska bli så fet av att få barn och det där med att man går ner i vikt av amning är bara bull shit. Propaganda som de ljuger ihop på föräldrautbildningen för att man ska bli motiverad att använda det där tortyrredskapet de kallar bröstpump. Hade det inte varit för att Noumi gillar maten jag har att erbjuda så hade det varit helt värdelöst. Om någon månad ska hon få börja käka lite riktigt krubb.

Det lilla sockergrynet ligger just nu fint och snällt i sin säng och sover lite middag. Själv ska jag passa på att ta mig lite "egen tid" och städa badkaret. Man vet aldrig när man får ett rent badkar nästa gång.

Bloggen har legat lite på is den senaste veckan. Jag ogillar när bloggare ursäktar sig, tycker att det tyder på lite storhetsvansinne så det tänker jag inte göra. Tänker bara säga att vi nu är tillbaka med nya friska tag. Noumi har fortsatt sina kungliga manér, vilket faktiskt tar ganska mycket tid. Att SL:s trafikkaos gör att ens bättre halva måste jobba hemma bidrar inte heller till en sprudlande blogg.

Jag har uppmärksammat att jag själv nu gör saker som jag alltid tänkt att jag inte ska göra när jag blir mamma, såsom att torka bort Noumis spott med handen, lukta henne i rumpan för att se om hon har bajsat samt inte tycka att det är så farligt med en kräkfläck här eller där. Jag har dock än så länge inte smakat på bröstmjölken, vilket vissa människor tydligen gör. Förstår inte riktigt poängen med detta och har inga planer på att göra det. Jag sparar den åt Noumi. Hur som helst kan man säga att jag sjunker längre och längre ner i mammaträsket. Umgänge med mina gamla vänner, de som inte har barn, efterfrågas således. Om ni läser detta, hör av er, jag behöver er fortfarande!

Inte mycket har hänt förutom den gamla vanliga sångstunden i kyrkan, där Noumi är yngst men har mest hår, och de sedvanliga barnvagnspromenaderna. Noumi har dock blivit en fena på att spana, vilket hon numera ägnar mycket tid åt. Hon har dessutom fått ett nytt baby gym då det gamla var sjuhelvetes tråkigt (förlåt mormor, men det är faktiskt det). Det har placerats på balkongen och kanske kan hon ha det som någon form av utegym till våren. Över sängen har ormen hängts upp så den kollar vi lite på varje kväll. I nya gymmet är helikoptern den absoluta favoriten. Jag misstänker att hon tror att det är en fisk. En annan ny sak är att Noumi har fortsatt köra på sin ryska stil och fått en champagnefärgad åkpåse i fuskpäls. När hon har sin ryska mössa och ligger i sin päls är hennes look fulländad. Bild på detta kommer så småningom. Bjuder på lite bilder från den senaste tiden.

Nattningsproceduren är påbörjad

Ett steg i rätt riktning, Noumi har hamnat i sin säng utan att gråta och ligger och kollar på ormen.

Finklänningen igen, och den där ryska hudtonen.

Planering är numera en meningslös sysselsättning

Jag ska sluta lova saker i denna blogg. Jag har nämligen inte längre makten över mitt eget liv. Den som bestämmer är numera Queen Sheba. De senaste dagarna har Queen Sheba bestämt att det är stört omöjligt att sova någon annanstans än i mammas famn, möjligtvis i bärselen eller i vagnen (förutsatt att den rör sig naturligtvis). Imorse tror jag dock att jag såg en ljusning. Queen Sheba gick nämligen med på att ligga säkert en och en halv minut i vagnen utan att skrika. För att uppnå detta resultat har hennes mamma, även känd som trälen, investerat ungefär tio minuter genom att skaka vagnen och skråla (inte sjunga, det accepteras inte längre, nu är det full ljudvolym som gäller) bredvid vagnen. Efter denna investering accepterade Queen Sheba alltså att trälen fick en paus, men bara från skakandet. Skrålandet var hon tvungen att fortsätta med samtidigt som hon klädde på sig snabbt som attan. Sedan var det slut med det där. Nu är det bärselen som gäller igen.

Här kommer i alla fall utlovad bild från klänningsdagen. Jag tycker att Queen Sheba ser lite ut som en rysk docka.


Här kommer ytterligare en bild, nämligen från en kolgrill i Södertälje. Där gick det minsann bra att sova.

Queen Sheba, hovnarren och trälen

Då stora datorn är ockuperad av hemlige S som jobbar hemma kommer detta blogginlägg inte att bjuda på några bilder. De fina bilderna från gårdagen i Södertälje, föreställande Noumi i mycket fin klänning, kommer istället att publiceras senare ikväll, alternativt under morgondagen då jag hoppas ha tillgång till stor dator igen. Södertäljebesöket gick enligt planerna. Noumi hade dock gärna fått vara lite mer alert istället för att sova sig igenom hela spektaklet.

En liten reflektion kring det här med moderskap och bebisar är att andra människor som har barn verkar tro att just deras sätt att hantera sina skrikande barn är det enda rätta sättet och att just detta fungerar på alla bebisar i hela världen. "Har det fungerat på mina barn fungerar det på alla", verkar finnas som underliggande tanke hos framför allt världens mödrar. Jag tror inte riktigt på det av ganska uppenbara skäl. Min filosofi är snarare att bebisar, precis som alla andra människor, är individer. Att jag kommit fram till detta och dessutom vågar sticka ut näsan genom att skriva det i min blogg (värsta grejen, jag vet!) visar kanske att jag börjar bli lite varm i kläderna när det kommer till det här med att vara morsa och att förstå sig på sin bebis. Jag börjar faktiskt känna att jag vet bäst nu, vilket är jäkligt skönt.

Queen Sheba, som vi starkt funderar att döpa om Noumi till, har inte funnit sig i mycket idag. Vagnen har fungerat som vanligt, men ligga i egen säng och sova på dagen, nej nej, aldrig i livet. Queen Sheba ska minsann kånkas runt, hade hon haft en bärstol som Cleopatra hade hon mått som en kung. Nu får hon hålla tillgodo med en begagnad bärsele från Babybjörn och det gör hon lite till nöds. Inte nog med att hon tidigare utnyttjat mig som hovnarr framför babysittern, nu ska jag alltså plötsligt även agera träl. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, vad gör man inte för sitt lilla hjärtegryn.

Noumi ser sig om i Stockholms förorter

Noumi börjar se sig omkring mer och mer nu. Idag har hon varit och rekat områden inför framtida flytt. Hon gillade det och sov sig gott igenom hela undersökningen. Jag tolkar det som att hon nog skulle kunna tänka sig att bo där. Imorgon ska hon ta sig till morsans jobb i Södertälje. Det blir första gången hon besöker denna stad, som hon ju genom sina gener för alltid kommer att vara knuten till. Södertäljebesöket betyder att Noumis mamma, det vill säga jag, kommer att behöva köra bil igen. Vi hoppas innerligt att nötterna nu vädrats ut och att vi slipper genomleva en repris av den plågsamma bilfärd som ägde rum för några veckor sedan.

Här rekar Noumi för fullt tillsammans med sin kära mor och mormor.

Måste även återknyta till tidigare blogginlägg och berätta att hårtvätten inte alls var populär. På grund av detta ser Noumi nu ut som en riktig ost i håret, där babyolja applicerats. Vi hoppas att det försvinner till imorgon då hon ju ska visas upp för ett gäng soc-tanter. Det gäller att visa sig från sin bästa sida så att jag blir godkänd som förälder.

Här ser ni det flottiga håret. Det grå håret tillhör ett av bloggens största fans, nämligen morfars.

Uppätet fredagsmys är inget fredagsmys

Idag var det tänkt att jag och Noumi skulle fredagsmysa i vår ensamhet eftersom hennes hemlige pappa S ska på fest. Jag köpte hem lite fredagsmys i form av en påse lösgodis och ett paket pop corn. Lösgodiset är redan nästan uppätet och pop cornen har jag mest köpt för syns skull. Fredagsmyset i vår ensamhet är alltså praktiskt taget reda slut och det började gå upp för mig att vi nog skulle få det lite långtråkigt ikväll. Jag har därför ringt Noumis mormor och övertalat henne och Noumis morfar att komma hit efter jobbet. Det är inga problem att vara ensam med Noumi men det kan vara skönt att åtminstone en gång per dag få gå på toaletten med stängd dörr.

Noumi och jag har köpt schampoo till henne idag. Folk säger att man kan vänta i trehundra år innan man tvättar barns hår med schampoo. Det kan man säkert göra om man har ett sånt barn som inte får något hår förrän efter trehundra år. Noumis kalufs behöver tvättas nu. Schampoot är tydligen inte farligt att äta, så det var ju bra. När vi kom hem efter vår shoppingtur hängde vi med Noumis kompisar. Hon har fyra nu. En är på riktigt fast i badrummet. Julia hänger ju rätt mycket där men ibland tar hon sig därifrån. Har försökt fånga Noumis smile på bild också, men blixten gör att hon ser skitsur ut på de flesta bilder.

Den här snubben är lätt den roligaste i sitt gäng. Vi tror det beror på att han har samma ansiktsuttryck som Noumi.

På denna bild har Noumi och Bert djuplodande konversationer. Bert har tidigare levt ett hårt liv på en vind i Vallentuna. Inte alls lika glamoröst som hans liv startade i London under åttiotalets första hälft.

Här är de allihop, utom guldfisken då förstås, men han fick ju en egen bild. Kitty fick också vara med, fast hon är egentligen inte särskilt populär. Noumis morsa har dock betalat hundra spänn för henne så någonting måste vi ha henne till.


Här försöker Noumi få igång Bert lite men han bara ligger där, stel som en pinne. Åren på vinden har gått hårt åt på den stackars karl´n. Vi hoppas att han ska blomma ut igen snart.

Habibti Hayati Qassabi på besök i Hallunda

Idag har Noumi mött sina beundrare, som varken jag eller hon visste att hon hade. Vi hade planerat att åka och hälsa på farmor i Hallunda men föga kunde vi ana att där skulle finnas en hel välkomstkommitté i form av Noumis pappas fastrar, farmors kusin, pappas kusin, Noumis syssling samt diverse affärsinnehavare i Hallunda centrum. Folk kom springande från när och fjärran och Noumi är världsberömd i Hallunda. Hennes farmor borde börja arbeta med marknadsföring, då hon lyckats förmedla Noumis storhet hela vägen till Syrien, där de enligt rykten är saliga över henne. Jag är inte förvånad, hon är ju världens bästa barn! Glada över detta käkade vi lunch hos farmor och Noumi skrattade som vanligt åt denna roliga tant.

Noumi tillsammans med delar av sin fan club.


Noumi och hennes syssling, tror jag det blir. De gillar varandra.

Det är roligt att Noumi har så stor släkt. Hon kommer ha många potentiella barnvakter när det blir dags för det. Det kommer dock att dröja kanske femton år innan jag släpper henne så folk lär få vänta. Nu ligger hjärtegrynet och sover sött i sin vagn.

Jag har på olika sätt fått veta att det är ganska många som läser min blogg och det är förstås skitkul. Vad som vore ännu roligare är om folk ville ge sig till känna (jag gör aldrig sånt själv, jag är en riktig smygläsare) genom att kommentera. Det är inte så svårt. Man klickar på "comments", väljer "namn", skriver sitt namn och sedan sin kommentar. Hur lätt som helst. Kom igen, var inte så svåra!

En lite mindre fantastisk dag

Idag har jag en gnällig tjej. Ingenting är rätt förutom att sova på min mage, och det blir lite tidsödande om man ska göra det hela dagen. Vi har gjort en kompromiss och Noumi får nu hänga på min mage i bärselen istället. Det funkar sådär. I skrivandets stund sitter jag och hoppar upp och ned för att överhuvudtaget få tillåtelse att skriva detta. Kompromisser är A och O när det gäller barnuppfostran. Inte ens Noumis nya kompis Bert gör henne på bättre humör. Han förtjänar en presentation här i bloggen eftersom han numera är lika populär som Julia. Här är en bild på oss alla tre.
Som ni ser är hon inte särskilt nöjd idag. Studsandet upp och ned i stolen under författandet av detta blogginlägg är inte tillräckligt. Noumi kräver, för att hon ska gå med på det här överhuvudtaget, att jag ungefär varannan minut ställer mig upp, sjunger en sång och springer ett varv i lägenheten. Vad gör man inte för de små änglarna!? Hade Noumi varit lite mer accepterande idag hade jag tagit en ny bild eftersom jag faktiskt besitter en liten aning självkritik och inte riktigt gillar att lägga upp bilder på mig själv där jag ser ut som ett överviktigt lik. Jag har ju dock tidigare talat om att jag gillar vardagsrealism och jag antar att jag får stå för det. Dessutom bröt Noumi ihop av blixten. Men Bert är glad!

Jag har upptäckt babyrytmikens mörka baksida. De där låtarna sätter sig på hjärnan som Karlssons klister. Inatt när jag vaknade var det första som ploppade upp i min hjärna låten om Tuppen Ture som är en stor charmör, han får hönorna på gott humör. Nu kommer den tillbaka! Det var dumt att skriva om den. Okej, idag har varit en av de mindre fantastiska dagarna att vara mamma på, men det är fortfarande jäkligt roligt.

Dagens multitask: Mascarapåsättning kombinerat med sång- och dansstund samt Noumi på vänster axel. Åt dessutom mat med Noumi på axeln ståendes och sjungandes vid diskbänken.

Добрый день, дорогие читатели!

Det är så roligt att kunna berätta om våra sömnrekord! Nu är vi uppe på åtta timmar, vilket jag tycker kan anses att vara i hamn. Nu gäller det bara att hålla i detta. Noumi har fått en pälsmössa som hon gillar. Hon gillar att ha den på sig och vill att man ska sjunga "Kalinka, Kalinka Kalinka" för henne. Om man sjunger något annat blir hon lite skeptisk, som på bilden nedan.


I övrigt inget nytt under solen. Babyrytmik idag och vi börjar komma in i det sociala samspelet med andra mammor. Har numera lärt mig att heta samtalsämnen är viktökning, sömn och amning. Kan man svänga sig med terminologin inom dessa områden så är man safe. Jag tror faktiskt jag gjorde rätt bra ifrån mig idag. Veckan bjuder inte på så himla mycket än så länge och det här var ett tråkigt blogginlägg, men jag har läst någonstans att det är viktigt att hålla bloggen levande så det kanske är bättre att skriva ett tråkigt inlägg än inget alls. Och ärligt talat, mammalivet är inte så himla händelserikt, jag vill inte ge er läsare en falsk bild av mitt fantastiska liv. Största delen av tiden är jag faktiskt en riktig sunkmorsa med mjukisbyxor och kräkfläckar på kläderna (det finns alltid någon fläck någonstans). Trots allt sunk och den stundom lite händelselösa tillvaron så är det det bästa som finns att vara mammaledig. Efter att ha varit sur under nio månaders graviditet har jag nu återupptäckt hur det är att vara glad. Jag menar verkligen sur, inte deprimerad eller på annat sätt psykiskt labil, bara jävligt sur. Nu är jag mitt sanna jag igen, om inte en ännu bättre variant än innan graviditeten. Ja, det här med att skaffa barn kan jag faktiskt rekommendera varmt. Dock måste ni vara medvetna om en sak, kära läsare, det bästa barnet i världen är redan fött.

Livet återvänder till kroppen

Åh! Vilket fantastiskt väder! Jag tror det är det finaste vädret sedan Noumi föddes. Idag har hon på riktigt sett solen för första gången. Vi har varit ute på en lång promenad och fyllt på med energi och förhoppningsvis tömt lite fettceller. Noumi trivs så bra i vagnen att hon väljer att fortsätta sova i den när vi kommit in. Hon är så behändig, mitt barn. Såhär ser hon ut när hon ligger i vagnen i mössan som mormor stickat.

Och när allting är knäppt på inmyst ser hon ut såhär...

Idag är det fredag och även fast jag inte jobbar så gillar jag ändå fredagar och fredagskänslan. Jag har under förmiddagen påbörjat fredagsstädningen och ska fortsätta den nu. Nöjet för kvällen blir att ta tag i tvättkorgen som finns på bild nedan. Att döma av dess volym skulle man kunna tro att jag är en person som sällan tvättar, det är jag inte. Jag tvättade senast i tisdags, alltså för tre dagar sedan men den senaste tidens bajsexplosioner, kiss på skötbord samt kräk i sängen har genererat detta berg av tvätt. Nåväl, det är lite mysigt i tvättstugan. Det är typ där och i duschen jag har "egen tid" nu för tiden.

Noumi upptäcker och uppskattar en gammal klassiker medan hennes mor tar igen sig efter gårdagens pissdag

Igår var den värsta dagen på länge, eller egentligen var det rätt dåligt ett helt dygn. Inte förlossningsdepressionsdåligt men tillräckligt dåligt för att jag ska vara lite arg och sucka lite. Det hela började med att jag Noumi satte oss i bilen för att åka och besöka mormor, allt enligt planerna. Efter cirka tio minuter i bilen börjar jag nysa och fortsätter sedan med detta hela vägen till Vallentuna. För er som inte vet kan jag berätta att jag är allergisk mot nötter och i helgen har min hemlige sambo, tillika Noumis far, allt enligt syrianska manér suttit och knaprat nötter i bilen. Det tackar vi särskilt för! Nåväl, vi kom fram till Vallentuna och allt flöt på rätt bra ända tills vi skulle åka hem igen. Då fattade jag helt plötsligt inte hur man fick bort barnvagnsinsatsen från underredet, vilket är nödvändigt att förstå om man ska få in den i bilen. Efter fyrtiofem minuters testande och svärande samt ett försök att få in vagnen i ett stycke i bilen lyckades mormor. Och när det väl hade lyckats en gång var det såklart jättelätt. På grund av den försening vagnproblematiken orsakade hamnade vi i rusningstrafiken på väg hem, vilket i sin tur gjorde att hemresan tog nästan två timmar, istället för fyrtio minuter. Alltså två timmars allergi istället för fyrtio minuter (tack igen!). Den här gången svullnade mitt ena öga upp och min lins trillade ur. Jag fick köra i 10km/h i snöfall med ett öga stängt för att inte bli helt förvirrad. Vi kom i alla fall hem till slut och Noumi somnade som vanligt trots att hon slaggat nästan hela dagen. Hon var som en liten docka (eller ängel...) hela dagen igår.

Jag gick och la mig samtidigt som hon och vaknade vid tresnåret av att hon bajsade. Tänkte då att det var lika bra att ge henne mat och sedan byta på henne. Sagt och gjort. Hon fick käk och ny blöja och hann med att slå en drill på skötbordet som vanligt. Ny pyjamas på. Ok, vi försöker gå och lägga oss igen, men det gick inte, mer bajs! Ok, ny blöja och nytt läggningsförsök, nix, ok, mer mat? Det slank ner en full tutte till, nu då? Mer bajs, blöjbyte, läggningsförsök. En massa frustande och pustande. Ok, hon behöver rapa. Spya över hela min rygg och ner i sängen, två timmar har nu passerat men Noumi somnar till slut sött som alltid. Jag fick sova på kräk.

Idag är en ny dag och en positiv sak som gårdagen förde med sig är att Noumi testat, gillat och fått med sig en klassisk babysitter hem. Den är överlägsen den andra när det kommer till att roa henne. Den andra kan hon dock sova i, vilket är bra. Vi har varit ute och pulsat med barnvagnen i snön idag och nu ligger Noumi och sover i sin vagn i hallen. Bjuder på en liten bild av underverket i den härliga 90-tals-babysittern med kaniner på. Jäkligt retro och trendigt om man ska tro dagens ungdom.

Ytterligare framsteg...

Jag har glömt att berätta om ett framsteg jag och Noumi gjorde i helgen på vår resa mot att bli rutinerade på det här med att vara mamma och bebis. Jag ammade nämligen Noumi i ett sånt där offentligt amningsrum som alla moderna köpcentrum har nu för tiden. Det funkade jättebra ända tills det kom ett kladdigt stort barn och började ta på Noumi. Jag jagade dock iväg honom och stammade något om att man bara får titta men inte röra och vi kunde fortsätta vår matstund. Bortsett från detta monsterbarn var det inga problem och vi kunde glatt fortsätta vår shoppingtur efter att Noumi fått full tank.

Idag har Noumi varit på läkarbesök och fått konstaterat att hon är väldigt stark och tidigt utvecklad, precis som sin eminenta mor. Det var skönt att höra och skönt att hon klarade vad som kändes som hennes första besiktning. Imorgon ska vi testa att köra bil ensamma, bara hon och jag. Jag har köpt en sån där napphållare för att undvika katastrofer i bilen, så man kan säga att vi förberett oss väl. Just nu ligger hon och sover i sin vagn medan jag funderar på om det inte är dags för henne att vakna snart, jag börjar sakna henne.

Jag söker snart till High School Musical

Julia har fått konkurrens. Fiskarna har kommit upp igen, den här gången med häftmassa, vilket förhoppningsvis håller lite bättre. Fiskarna verkar nästan bättre än Julia, vilket bekräftas av bilden nedan.
De är så roliga att de överträffar allt, inklusive gymmet. Imorse Var gymet skittråkigt. Faktum var att det verkade som att allt, precis allt, utom att höra mig sjunga "Noumi, Noumi nam, lilla lilla Noumi nam, Noumi, Noumi, nam, lilla lilla Noumi nam" till melodin av "Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart" (fråga mig inte varför) samtidigt som jag vandrar omkring med lilla Noumi på axeln. Några undantag för att frukost var tvungen att intagas och tänder tvungna att borstas gjordes inte. Mackorna slank ned samtidigt som jag dansade och nynnade mig igenom tuggorna. Att borsta tänderna samtidigt som man sjunger är snudd på omöjligt. Vi var tvungna att hitta en annan lösning.
Ingen anledning till oro, baby sittern står som berget på skötbordet. Den perfekta lösningen om man vill kunna gå på toa och borsta tänderna. Till slut blev vi i alla fall färdiga och tog oss iväg till dagens babyrytmik. Jag vidhåller att det är bland det roligaste man kan göra med sin bebis. Noumi älskar det och klarade till och med att ligga själv på golvet och sjunga. Efteråt är det fika med alla andra mammor och bebisar, vilket även det uppskattades av min kära Noumi. Väl hemma igen har vi varit tillbaka i att ingenting är roligt utom fiskarna. Fiskarna är okej när jag ska borsta tänderna och skita, men jag tycker inte det är okej att Noumi hänger i badrummet ensam hela dagarna så jag har desperat försökt hitta andra sätt att underhålla Noumi, a.k.a Queen Sheeba. Detta resulterade i att jag fick dansa och sjunga mig igenom en lunch på stående fot, sätta ihop en musikal framför baby sittern och fortsätta med ett aerobicspass med Noumi i bärsjalen. Nu har hon till slut somnat i den. De ska tydligen genomgå någon form av utvecklingsfas vid åtta veckors ålder och det är väl den som är här nu, för nöjd är hon inte, unga damen. Tack och lov har vi återigen slagit nytt sömnrekord, nämligen sju timmar, och det hoppas jag inte förändras på grund av någon jäkla utvecklingsfas. Jag tackar gud för att hon sover nu. Nu får det vara slut för idag. Missnöjd tjej på magen.