En lite mindre fantastisk dag

Idag har jag en gnällig tjej. Ingenting är rätt förutom att sova på min mage, och det blir lite tidsödande om man ska göra det hela dagen. Vi har gjort en kompromiss och Noumi får nu hänga på min mage i bärselen istället. Det funkar sådär. I skrivandets stund sitter jag och hoppar upp och ned för att överhuvudtaget få tillåtelse att skriva detta. Kompromisser är A och O när det gäller barnuppfostran. Inte ens Noumis nya kompis Bert gör henne på bättre humör. Han förtjänar en presentation här i bloggen eftersom han numera är lika populär som Julia. Här är en bild på oss alla tre.
Som ni ser är hon inte särskilt nöjd idag. Studsandet upp och ned i stolen under författandet av detta blogginlägg är inte tillräckligt. Noumi kräver, för att hon ska gå med på det här överhuvudtaget, att jag ungefär varannan minut ställer mig upp, sjunger en sång och springer ett varv i lägenheten. Vad gör man inte för de små änglarna!? Hade Noumi varit lite mer accepterande idag hade jag tagit en ny bild eftersom jag faktiskt besitter en liten aning självkritik och inte riktigt gillar att lägga upp bilder på mig själv där jag ser ut som ett överviktigt lik. Jag har ju dock tidigare talat om att jag gillar vardagsrealism och jag antar att jag får stå för det. Dessutom bröt Noumi ihop av blixten. Men Bert är glad!

Jag har upptäckt babyrytmikens mörka baksida. De där låtarna sätter sig på hjärnan som Karlssons klister. Inatt när jag vaknade var det första som ploppade upp i min hjärna låten om Tuppen Ture som är en stor charmör, han får hönorna på gott humör. Nu kommer den tillbaka! Det var dumt att skriva om den. Okej, idag har varit en av de mindre fantastiska dagarna att vara mamma på, men det är fortfarande jäkligt roligt.

Dagens multitask: Mascarapåsättning kombinerat med sång- och dansstund samt Noumi på vänster axel. Åt dessutom mat med Noumi på axeln ståendes och sjungandes vid diskbänken.