Det tar på krafterna att vara en liten bebis...

Såhär trött är polkagrisen Noumi efter dagens släktkalas.

Modelejonet Noumi

När Noumi bara var några veckor gammal fick hon en jättefin klänning av sin faster. Första gången hon hade den på sig var på julafton. Det första som hände var att hon spydde ner kläderna som skulle vara under klänningen, fine, tänkte jag, hon får väl leva med att inte vara helt matchad och satte på henne det näst bästa alternativet. Väl framme hos Noumis farmor där julfirandet ägde rum bajsade Noumi igenom sin blöja och både klänning och tillhörande kläder fick bytas ut efter fem minuter. Eftersom klänningar inte är världens mest praktiska plagg på små bebisar fick Noumi vänta ända till nyårsafton innan hon fick prova att ha på sig sin klänning igen, denna gång spydde hon ner sig efter en halvtimme och klänningen åkte av. Förra helgen skulle Noumi visas upp och jag tänkte att det är bäst hon får ha sin klänning innan den blir för liten. Denna gång kissade Noumi ner sig och klänningen innan uppvisningen (jag förbannar Pampers) och fick ha sina fula extrakläder på sig. Idag kommer Noumis farmor och faster hit och det är verkligen sista chansen för henne att ha på sig klänningen nu, för om en vecka är den för liten. Jag satte på henne den och hon verkade nöjd, det har hittills bara kommit lite, lite kräk på den. Så lite att det inte räknas. Vi får se hur det går. Nu är klänningen av eftersom Noumi sover i bärsjalen och det är lite svårt med klänning. Istället har hon bara body och strumpbyxor på sig, vilket gör att hon ser ut som hon ska fäktas. Håller tummarna för att klänningen håller sig bärbar hela kvällen.

Dagen idag har annars gått i motionens tecken. Detta var inte avsiktligt men oplogade gångvägar och stängda sushi-restauranger gjorde att jag fick ta i lite extra. I övrigt ett litet besök på BVC och lite mer behandling av naveln som börjar likna något nu. Noumis veckoatliga viktökning om 200-250g har avstannat lite och hon hade bara gått upp 95g sedan förra fredagen. Det gör förstås inget, hon kan knappast gå upp 250g i veckan resten av livet. Dessutom är en följd av hennes lite minskade intresse för mat att vi slår nya sömnrekord nästan varje natt. Inatt kom vi upp på sex och en halv timme, vilket nästan kan klassas som en hel natt. Vi jobbar på det!

Murder in the baby gym

Imorse när Noumi kom upp (efter att ha sovit i sin säng hela natten och bara vaknat en gång) möttes hon av en fruktansvärd syn. Hennes bästa och roligaste kompis Julia, som presenterats i bloggen tidigare, såg ut att ha hängt sig i gymet. Dock stod det efter en stund klart att så inte var fallet. Det var bara jag, Noumis mor, som hängt upp henne där i den ögla som jag misstänker är avsedd för detta. När detta väl var konstaterat kunde Noumi glatt gymma vidare, iklädd sina fina "Hello Kitty"-tofflor som hon fått i present, och till och med uppskatta att Julia hängde där. Ju fler ställen man får träffa Julia på desto bättre. Nu får Julia ambulera mellan skötbordet och att bokstavligen hänga i gymet.


Måste få med en bild på de fina tofflorna också innan jag berättar att Noumi idag tagit sig en sväng på stan, nämligen på fashionabla Östermalm. Efter att ha sovit sig igenom en lunch i Sturegallerian fick det dock vara nog och vi drog oss tillbaka till Söder om Söder där vi trivs bäst. Noumi var föga imponerad av alla flashiga barnvagnarna hennes oflashiga mamma inte ens fattar är flashiga. Hon är allt sin mammas lilla tjej.

Det går bättre och bättre dag för dag...

Dagarna går och vi lär oss nya saker varje dag. Noumi lär sig bland annat att hon har händer och hur hon ska använda dem och jag lär mig mer och mer hur man ska bete sig i föräldraledighetssammanhang. Igår var vi återigen på BVC eftersom Noumi har en bit vävnad kvar i naveln som de försöker få bort. Jag tycker hela grejen med naveln är jäkligt läskig. Först ska den trilla av och sedan ska den läka ihop och man fattar liksom inte riktigt hur den hänger ihop eller om den är som den ska. Hur som helst var det en annan mamma i väntrummet och tydligen är det läge att man pratar då. Detta har jag svårt att tro skulle ske i något annat väntrumssammanhang men eftersom hon också hade en bebis iklädd vinteroverall sovande i sitt knä verkar det förväntas att man ska prata lite. Inte mig emot, men innan detta inträffade såg jag det absolut inte som en självklarhet. Det verkar som att att ha barn är lite som att ha en hundvalp. Lite av en isbrytare.

Vi (eller okej, jag!) har nu bokat datum för Noumis dop. I april behöver hon inte längre tillhöra djävulen utan kan då tas upp i Guds gemenskap. Det blir bra. Jag känner att det är bäst att ta det säkra före det osäkra. För säkerhets skull är det bäst att hon blir upptagen i den där gemenskapen, om utifall att armageddon en dag kommer. Jag ser fram emot dopet, det ska bli intressant att sammanfläta de syrianska och de skånska traditionerna. Kan behövas flera olika tolkar och att höra min morfar kommunicera med S:s morfar kan bli riktigt intressant.

Annars är det mest babygym som gäller nu. Noumi kan lätt fördriva en halvtimme där och gillar särskilt spegeln. Det är tur att det finns en spegel, det finns det ju på praktiskt taget alla gym nu för tiden. Att döma av Noumis beteende hittills kommer hon bli en sån där som står och flexar musklerna framför spegeln i gymet, men än så länge är hon bara världens sötaste. Nu är det dags för mig som bärsjalsmorsa att återgå till tvätten, men först en bild på det gymande underverket.

Babyrytmik

Nu har vi så varit på den efterlängtade babyrytmiken och kan konstatera att det var en succé. Jag var lite orolig att Noumi skulle ställa till en scen och inte alls uppskatta hennes mammas engagemang i sin dotters musikaliska utveckling. Det visade sig dock att min oro återigen var obefogad och att min dotter återigen överraskade med att bete sig exemplariskt. Hon inledde med att sova under välkomstsången och gick sedan över till att flina sig igenom både Imsevimse Spindel och Pippilåten. Noumi var yngst i sällskapet och ligger därför efter motorisk, men när hon vuxit till sig är jag säker på att de andra små knoddarna får akta sig. Då kommer Noumi lätt vara bäst på att klappa takten!

Jag är inte den som är den...

Jag tar tillbaka allt jag sagt om att män inte kan multitaska. Det går ju uppenbarligen jättebra!

Ytterligare utveckling...

Igår hände gjorde Noumi något mycket märkligt. När klockan var åtta gick hon och la sig. Hon gjorde verkligen det. Eftersom jag är van vid att ha henne vid bröstet från halv åtta till tidigast klockan tio varje kväll blev jag mycket förvånad. Jag drabbades av en mild form av empty nest syndrome som drabbar föräldrar vars barn flyttar hemifrån. Samma känsla fick jag härom dagen när jag sorterade bort och lade undan Noumis kläder i storlek 56 som blivit för små. Hon håller på att växa ifrån mig! Snart kommer hon flytta hemifrån och vara totalt oberoende av mig! Apropå att växa var det invägning på BVC idag igen. Noumi har ökat 255g på en vecka, oklart hur mycket jag har minskat. Den här gången kom jag i alla fall ihåg att ta av mig de blåa skoskydden innan jag gick ut.

Nu sitter den lilla tjejen i sin baby sitter och kollar på lampan. Den nya grejen är verkligen att kolla på saker och därför har den nya kompisen Julia som mormor kom med blivit mycket populär. Hon hänger på skötbordet hela dagarna och väntar på att Noumi ska komma dit. Här är hon.

Hon är fin och snäll, men ärligt, varför har hon gröna bollar till fötter?

Noumi tar sig en funderare i baby sittern

Världens duktigaste tjej!

Jag tror att den här bloggen börjar bli tråkig för jag har det så himla bra och Noumi är så gullig att man bara dör. Hon är världens duktigaste tjej, så duktig att hon har fått en egen låt som handlar just om att hon är världens duktigaste tjej. Texten går såhär "Världens duktigaste tjej, hur är det med dig? Världens duktigaste tjej, hur är det med dig" och så fortsätter den så tills man tröttnar, eller tills man kommer på något annat att sjunga. Det finns nämligen fler Noumi-låtar, exempelvis "Lilla, lilla Noumi, arg som ett bi, arg som ett bi, arg som ett bi" och "Noumi, Noumi nam nam, Noumi, Noumi nam". Dessa mästerverk har uppkommit i brist på bra barnsånger. Hon gillar dem i alla fall. Risken finns ju att hon får lite andra preferenser efter att vi börjat på babyrytmiken på måndag.

Dagens duktighet har bestått i att ligga själv i stort sett hela dagen efter att snällt ha godtagit nappen under långa stunder på natten. Promenad idag också, idag med sällskap av annan mamma och annan bebis, dock i lite större modell (bebisen alltså). Detta uppskattades och kanske kan bli en av de berömda rutinerna man förväntas ha som mammaledig moder. Inte mig emot, jag är rutinernas mästarinna och älskar att strukturera och planera. Planeringen får dock ligga lite på is eftersom jag nu inte bara måste tampas med att S saboterar den utan att även Noumi nu har en förmåga att försena eller stressa upp mig. Jag kan dock ha lite överseende med att Noumi glömmer att borsta tänderna eller att gå på toa och att jag måste byta på henne en extra gång. S, med sina tjugoåtta år, har jag lite högre förväntningar på (även om han klarar det praktiska kring toalettbesöken ganska bra själv och därmed bara lämnar mig att vänta på honom fullt påklädd och genomsvettig i hallen medan han rakar sig eller nåt annat han glömt göra).

Allvarligt talat så är det här med att få barn värsta grejen! Jag kan verkligen rekommendera det även om graviditet är det värsta som finns och jag femtusen gånger hellre föder barn än är gravid så är det lätt värt det! De första tre veckorna i barnets liv är, ärligt talat, inte heller guld och gröna skogar även om de har sin charm. Men nu! Nu finns det ingen bättre i världen är världens duktigaste tjej Noumi!

Rutiner och prioriteringar

Noumi har nu blivit en stor flicka, vilket innebär att hon inte behöver sova lika mycket. Hon har gjort "efter frukost"-vakenheten till en vana innan hon kräver att få däcka i bärsjalen en stund. Denna vakenstund är viktig för mig eftersom lilla Noumi då accepterar att ligga för sig själv. Det gäller då att göra allting som man inte kan, eller som är jävligt svårt att göra med Noumi i bärsjalen. Det gäller också att tänka snabbt och att prioritera rätt. Idag gjordes vissa felprioriteringar. Jag började med att klä på mig, vilket var helt rätt, svårt att byta tröja när man har Noumi på magen. Efter det åt jag frukost, det var inte helt rätt tänkt eftersom detta är relativt lätt att göra även med Noumi. Jag borde istället ha sorterat tvätten eftersom det är jobbigt att böja sig med nästan fem kilo på magen. Dock hann jag med detta också innan Noumi tröttnade på ormen och ville ner i bärsjalen. Morgonens prioritering och tempo har resulterat i att jag fått plocka, städa badrummet, städa köket, blogga och borsta tänderna med Noumi på magen. Jag tror att jag under min föräldraledighet kommer att bli riktigt skillad på att göra dessa prioriteringar så att tiden utnyttjas optimalt. Nu återstår ett moment som kräver att Noumi faktiskt ligger i bärsjalen, nämligen att gå ner i tvättstugan och hänga tvätt. Later!

Utveckling i en rasande fart

Det går så himla fort! Igår kändes det som Noumi vuxit typ tio centimeter bara över natten. Hon är så mycket mer vaken nu och med nu. Igår hos hennes farmor var hon vaken hela tiden och skrattade åt sin tokiga farmor. Hon var i och för sig totalt slut när vi kom hem men för några dagar sedan hade hon aldrig pallat att vara vaken så länge. Hon är dessutom vaken efter att hon käkat frukost nu för tiden. Man skulle kunna tro att detta skulle göra att den lilla tjejen är mer benägen att somna sött på kvällen, men icke. Igår somnade hon förvisso halv elva istället för ett, vilket är positivt, men tiden innan präglas av gnäll, jämmer och elände. När hon väl somnar sover hon som en klubbad säl och rapar snällt i sömnen.

Hos farmor fick Noumi möjlighet att bekanta sig med sitt syrianska ursprung då hon fick vara med om en bjudning efter konstens alla regler. Noumis pappas kusin med respektive samt Noumis pappas moster kom nämligen på besök och då bullades det upp och ljudnivån ökade några decibel. Syriangenerna har nog slagit igenom en del för Noumi klarade ljudnivån alldeles utmärkt, till sin farmors stora glädje. Vad gäller Noumis resterande ursprung, nämligen det skånska planerar Noumi och jag en liten tripp till Motherland till påsk. Noumis mormor och morfar ska dit så vi hakar på dem. Noumi kommer vara skitstor då så det kommer nog gå alldeles utmärkt.

Nu ska jag packa ur Noumi ur bärsjalen så att hon vaknar och vill käka. Mysan kommer snart och planen är att promenera iväg till Liljeholmen för diverse inköp. Jag behöver fler amningstoppar. Att vända en "ut och in"-vänd amningstopp rätt skulle kunna användas som IQ-test. Det är verkligen klurigt. Sist men inte minst en bild från imorse då stora tjejen lät morsan äta frukost i fred och sedan somnade fint i vagnen så att morsan dessutom hann städa badrummet.

Ormen, som egentligen är helt jävla surrealistisk med en panda med blåtira, en röd apa och en vit elefant som klamrar sig fast vid den, är en succé. Noumi tackar sin pappa för att hon nu kan utvecklas i positiv riktning, dock med en lite skev bild av hur näringskedjan egentligen ser ut.

Total utmattning

Vi har varit hos Noumis farmor idag. Noumi har inte sovit någonting och är totalt utmattad och övertrött. Hennes mamma är bara utmattad så så mycket mer bloggande än såhär blir det inte idag. Tack och hej!

Livet går vidare i sakta mak. Idag har vi uteslutit promenaden till förmån för ett efterlängtat besök av en god vän. Det är skönt att få prata och fokusera på andra saker än blöjbyten och rapar för ett tag. Angående rapar så skapade detta något av ett litet inferno inatt. Det brukar gå till ungefär som följer. Noumi äter fint och snällt, somnar sött vid bröstet. Jag lägger upp henne på axeln för att hon lättare ska kunna rapa, det kommer kanske en liten söt rap, sådär som man förväntar sig att små söta bebisar som Noumi ska rapa. Jag låter henne ligga kvar ytterligare en stund, byter axel, och hoppas på att den där stora monsterrapen ska komma, men icke. Fine, tänker jag, det finns väl ingen och lägger ner Noumi i sängen där hon somnar sött. Skönt, tänker jag och lägger mig till rätta för att somna in. Precis när jag har det som bäst i mitt insomnande så hör jag hur Noumi börjar frusta och pusta. Rap, tänker jag och lägger upp henne på axeln, men icke. Jag lägger ner henne igen och hela proceduren upprepar sig fram tills att monsterrapen äntligen kommer ur henne likt rapen från en grovarbetare som tagit tre öl på fredagskvällen, alternativt inte kommer och Noumi somnar i alla fall. Någon som vet när bebisar slutar ha så stort rapbehov? Jag längtar. På dagarna rapar hon typ aldrig.

Det var dags för bad idag. Jag hatar det lika mycket som Noumi. Står inte ut med hennes hysteriska skrik och om det är jag som håller i badandet så blir det lite plask som är över på trettio sekunder eftersom jag blir så stressad av hennes extrema missnöje. Pappa S är lite hårdare på denna punkt så han kommer hädanefter att få sköta detta. Jag springer omkring och hämtar saker under tiden. Här kommer lite bilder från efter badet, tagna med den nya fina systemkameran. Som ni ser finns ilskan delvis kvar, den gick dock över och mammas lilla älskling förlät morsan och fyrade av ett av sina finaste bebisleenden.

Stampar med foten, fast det finns inte så mycket att stampa på.

Det är svårt att bli tagen på allvar när man är så jäkla söt när man är arg.

Vardagsrealism tack vare sprucken display

Kameraproblemet är delvis löst. Kameran fungerar ju, trots att S trampat på den och displayen på grund av detta är sprucken. Haken är bara att man inte kan se bilderna man tar förrän man stoppar in dem i datorn. Detta känns lite nostalgiskt, fast förr i tiden fick man vänta en vecka, alternativt betala massa pengar för att få se bilderna efter en timme. Jag kommer nu att använda mig av denna kamera och metod för att få lite bilder till bloggen. Ni måste dock ha överseende med att jag kanske inte är så snygg som jag skulle kunna vara om jag hade haft möjlighet att radera fulbilderna och ta nya snyggbilder. Såhär brukar vi i alla fall göra när vi bloggar. Och som sagt, hade jag haft en fullt fungerande kamera hade jag raderat denna likbild och tagit en snyggare, nu är det för stort projekt men jag tycker bara det är bra. Det gör bloggen mer ärlig och vardagsrealistisk.

Multitasking, barnvagnspromenad i uppförsbackar och BVC-besök

En sak som slagit mig sedan jag fick barn är hur bra man blir på att göra flera saker samtidigt. Dock tror jag att det enbart är något som gäller kvinnor då S igår ansåg sig vara tvungen att lägga ner en förkrossad Noumi i vagnen för att ta fram en pyjamas ur en byrålåda. Själv lyckas jag numera ta på mig strumpor samtidigt som jag ammar, ta på mig ett par tighta jeans samtidigt som jag balanserar Noumi i bärsjalen och borsta tänderna samtidigt som jag gör rent amningsnappar. Jag är rätt säker på att jag även hade klarat att ta fram en pyjamas samtidigt som jag har Noumi famnen, min extremt generaliserande slutsats är alltså att män inte är lika kapabla som kvinnor. Det var å andra sidan ingen större nyhet.

Även idag begav vi oss ut på promenad, denna gång mot Mälarhöjden, vilket innebär många uppförsbackar. Det är jobbigt på riktigt men fantastiskt skönt för en otränad kropp! Inte lika många barnvagnar åt detta håll, däremot ett antal stavgående pensionärer som log ljuvt mot mig och min fina barnvagnar. Det är nog ett sånt där magiskt skimmer över mig som nybliven mamma, eller också tyckte de bara jag såg extremt flåsig, rödflammig och svettig ut. Det kunde jag själv konstatera att jag gjorde när vi avslutade promenaden med ett BVC-besök. Noumi har gått upp ett helt kilo sedan hon föddes och vägar nu alltså drygt 4600g. Det är rätt coolt att den näring som orsakat denna viktökning enbart har kommit från mig (bortsett från lite ersättning de första dagarna). Jag hoppas att det finns en tydlig korrelation mellan Noumis viktökning och min viktminskning. Jag har i alla fall utsett mitt första par måljeans. Ett par delmålsjeans skulle man kunna kalla dem. När jag kan knäppa dem är jag halvvägs till de slutliga måljeansen.

Ikväll ska delmålsjeansen inte finnas i mina tankar för idag är det fredag och då får man äta hämtmat och godis. Min röst faller på sushi och smågodis men än är inte sista ordet sagt i denna diskussion. Inte heller i frågan om huruvida det är Let´s Dance eller På spåret som gäller ikväll är konsensus nått. Ni ser ju själva att det finns några högriskfaktorer men förhoppningsvis får vi till lite fredagsfamiljemys. Fram till dess ska jag se om jag lyckas städa lite med Noumi i bärsjalen utan att ryggen går sönder.

Nu ska det funka att kommentera...

Efter att ha uppmuntrat mina läsare att kommentera har jag nu ordnat så att det är praktiskt genomförbart. Jalla, kommentera!

Min återupptäckt och Noumis upptäckt av världen och livet utanför hemmet

Idag gjorde vi det! Idag tog vi vår första barnvagnspromenad! Inte helt utan en nybliven moders ängsliga tvekan över de sju minusgraderna tog vi oss ut på promenad. Till Liljeholmstorget bar det det av, där det inhandlades strumpor till Noumi, en "Hello Kitty"-docka till Noumi, en napp till Noumi och en peeling till mig. Noumi var duktig och sov hela vägen, vaknade till lite inne i centrumet för att sedan sova hela vägen hem igen. Väl hemma var det lite gnäll, förmodligen en kombination av värmeslag när vi kom in och hunger. Efter utfodring och lite tid att bekanta sig med Kitty sover Noumi återigen, denna gång i bärsjalen.

Under min vistelse ute mötte jag säkert trettio barnvagnar. Jag har inte riktigt lärt mig de sociala koderna i föräldraledighetssammanhang. Jag fick flera gånger hejda mig för att inte hälsa på de andra barnvagnsförarna, sådär som motorcyklister och båtfolk gör. Det var likadant när jag var gravid och såg andra gravida på stan. Man blir liksom lite kompis bara för att man är i samma situation, trodde jag, men ingen hälsade ju på mig och jag har nog med folkvett för att inte ta första steget när jag inte är hundra på det sociala samspelet egentligen ser ut. Det har vi alltså lärt oss idag. Man hälsar inte på varandra bara för att man har barnvagnen gemensamt. Lite trist.

Nu är jag helt slut i kroppen. Det var länge sedan jag rörde såhär mycket på mig och det känns lite hemskt att jag är i så dåligt skick konditionsmässigt, men jag ser fram emot att göra något åt det. Då vi nu övervunnit köldrädslan ser vi inga som helst hinder för att vi inte ska kunna gå minst en timme om dagen. Gör vi det bör ju då extra tio pannorna som sitter på min kropp försvinna i en maklig takt. Imorgon är det dags för besök på BVC, vilket är lite av veckans höjdpunkt. Det var två och en halv vecka sedan vi var där så det ska bli väldigt intressant att se hur mycket mitt lilla hjärtegryn vuxit och gått upp i vikt. De första kläderna börjar i alla fall bli för små. Overallen får vi byta ut mot den större då jag nästan fick bryta av henne handen för att få på henne den i Liljeholmen idag. Det gick bra men för att undvika liknande krissituationer byter vi nu till den snygga pilotoverallen som inhandlades i somras. Noumi är för stor för fjantiga fleeceoveraller med hundar nu. Det är dags att styla upp sig.

Jag saknar en kamera att dokumentera våra aktiviteter på dagarna med. En blogg utan bilder är nästan ingen riktig blogg. Eftersom S trampade på vår lilla kamera precis efter att Noumi föddes har vi numera bara en klumpig systemkamera som i och för sig är väldigt bra men som inte alls lämpar sig för bloggfoton. Nu är alltså frågan om jag ska satsa så hårt på denna blogg att jag kostar på mig en liten kamera för att kunna dokumentera vår vardag. Vad tycker ni (om det nu finns några läsare)? Vill ni se vad vi har för oss så gärna att ni kan motivera mig att köpa en kamera så gör jag det. Pappa och andra ovana bloggläsare: det går att skriva kommentarer till varje inlägg, på så vis kan man som läsare kommunicera med bloggaren. Så kom igen, skriv! Jag vill ha respons!

Ett litet inlägg om ditt och datt

Nu är jag innerligt trött på detta kalla väder. Jag har ännu inte varit ute på barnvagnspromenad och idag fyller Noumi faktiskt fem veckor! Imorgon ska det tydligen bara bli -5 så vi ska ta oss ut på testrunda. Tänkte gå till Liljeholmstorget och köpa nya strumpor till Noumi och sedan tillbaka längs Trekanten. Skulle det uppstå katastrofer på vägen kan vi ta tunnelbanan hem. Noumi ska nu fostras i shoppingens anda. Jag själv tillbringade mina första år på Marks & Spencer i London och Noumi kommer frekvent att besöka Liljeholmstorget och Skärholmen under sin första tid i livet.

Har idag anmält oss till babyrytmik i kyrkan. Det är nog mest för min skull, även om Noumi gillar när man sjunger för henne. Tanken är ju dock att hon ska bli dansare så det är väl kanske dags att ta tag i det där med taktkänslan. Har även upptäckt att Västertorpshallen har "mamma barn"-afro. Kan vara värt att testa även om jag ställer mig tveksam till det. Jag vill ha äkta trummor och äkta afrikaner!

Noumi tillbringar nu lite tid med sin far. Enda tiden de har för varandra är mellan amningspassen på kvällarna och då är det mest en massa gnäll. Tråkigt. Det här med föräldraskap är verkligen inte jämställt, särskilt inte i början. Förhoppningsvis kan man råda bot på det när amningen är över men fram till dess får man göra vad man kan. "S" (Noumis far som är så himla hemlig att man inte får nämna honom vid namn) är exempelvis utsedd till förste blöjbytare och pyjamaspåsättare. Just nu är han dessutom förste rundvandrare i lägenheten. Noumi gillar nämligen att se sig omkring.

Inatt ska vi göra ett försök att sova i sängen och inte i soffan men nu är det dags att trycka fast amningsnappen och köra full tank för andra gången ikväll.

Sitter just nu här och bloggar med Noumi i bärsjal på magen. Den är verkligen bra, ungefär som att sätta på en film som barnvakt för lite äldre barn. Nackdelen är att ryggen tar lite stryk, men Noumi älskar den. Så fort hon kommer ner i den slocknar hon och morsan kan ostört göra pajdeg och annat husligt medan Noumi myser.

Dagarna går verkligen sin gilla igång, hinner nätt och jämt sätta igång med bestyr mellan amningsstunderna och plötsligt har familjeförsörjaren kommit hem och det är dags för middag, marathonamning och sedan börjar allting om igen. Men jag gillar det. Jag gillar att Noumi blivit så pass stor att man kan krama henne lite hårt. På fredag är det BVC-besök, vilket ska bli väldigt intressant. Jag tror hon har vuxit rätt rejält sedan sist för två veckor sedan.

Kollade på TV4:s program Familjen annorlunda igår. Jag vet inte vad det är men jag tycker det är skitcoolt när folk har många barn. En hel liga liksom. Tyvärr är det nog för sent för mig att skapa en sådan, man skulle ha börjat tidigare. Nu får jag nog nöja mig med tre fast när jag tänker på att jag i så fall måste vara gravid i ytterligare arton månader av mitt liv tänker jag en gång extra. Vi börjar med Noumi. Verkar det bli folk av henne kan vi kanske köra på någon gång till.

Bekräftelse av faderskap

Så har nu fadern officiellt blivit fader och dessutom fått halva vårdnaden. Att detta inte skett automatiskt vid födseln beror på att vi inte är gifta. Man förutsätter alltså att gifta par inte är otrogna men att risken är större om man bara är sambo. Jag blir alltid lite nervös när vi ska ut med Noumi. Jag inbillar mig att hon ska få hysteriska skrikattacker som inte ska gå att få slut på eller att hon ska vilja käka utan att det finns något bra ställe att amma på. Inget av detta har ännu hänt och idag gick det jättebra. Noumi förärade stadsdelsförvaltningen med att sitta i sin bilstol och skita medan mamma och pappa gjorde upp det här med föräldraskapet.

På vägen hem från detta evenemang passade jag på att hämta en bok jag beställt, nämligen Växa och upptäcka världen, som handlar om utvecklingsfaser under barnets första år. Tydligen ska det inträffa en utvecklingsfas vid fem veckors ålder, vilket ska ta sig uttryck i att barnet blir klängigare och gnälligare. Detta känns igen, allting är alltså precis som det ska.

Nu är det kväll och snart är det dags för tre timmars marathonamning innan Noumi förhoppningsvis somnar in och sover fyra timmar i ett svep.

Pruttar, rapar och sprutande bajs

Jag har de senaste dagarna varit så lycklig över Noumis ändrade dygnsrytm, och det är jag fortfarande. Hon har fattat vad som är natt och vad som är dag. Inatt har hon dock härjat friskt med pruttar, rapar, och bajsattacker, vilket gjort det lite svårt både för henne och mig att sova. Jag har flertalet tillfällen gjort noggranna överväganden om huruvida man ska prioritera bådas vår sömn eller att hon inte blir röd i stjärten då hon skitit ner sig precis efter ett blöjbyte och sedan somnat gott. Det beslut jag kommit fram har dock snabbt blivit inaktuellt då hon relativt snart efter insomnandet vaknat av en rap eller en fis på tvären och därmed möjliggjort ett blöjbyte som inte inkräktar på vår gemensamma sömn.

Vid sextiden var det enligt Noumi dags för lite frulle, vilket jag gick med på i hopp om att hon efter det skulle somna gott och vi båda skulle kunna få sova några timmar, men icke. Efter frukost var det klarvakenhet som gällde. Som tur var kom fadern som skulle till jobbet upp och fick därför byta en bajsig blöja samt hålla ett öga på underverket medan hon låg på soffan och spanade på prickar i taket. Själv gick jag och la mig i sängen. Efter någon timme dök Noumi upp i sängen och tillsammans kunde vi sova två timmar. Faktiskt ända tills jag vaknade av att jag hade en tennisboll i tutten. För en gångs skull ansåg då jag att det var dags att vakna och stoppade in tutten i den halvsovande Noumis lilla mun. Hon utförde sitt jobb bra och somnade sedan vackert om och placerades i vagnen där hon nu ligger och sover oförskämt lugnt. Jag förbannar pruttar och rapar. Hoppas att kommande natt blir åtminstone lite lugnare vad gäller detta.

På agendan idag står att hela familjen Larsson Kasto ska till familjerätten där Noumis pappa ska erkänna att det var han som gjorde det. Ska bli spännande faktiskt. Jag är ju rätt van vid socialförvaltningar men har aldrig varit på andra sidan skrivbordet. En redogörelse för denna upplevelse kommer naturligtvis senare. Nu ska jag försöka bestämma mig för vad jag ska prioritera att göra när Noumi sover, plocka in i diskmaskinen, besöka toaletten, fortsätta surfa eller sova mer.

Nybliven mamma

Då jag nu varit mamma i ganska precis en månad känner jag att jag börjar få lite ordning på saker och ting. I takt med detta har jag också känt att jag behöver någonting att sysselsätta mig med på dagarna, utöver amning, blöjbyten, gos och sång. Inte för att jag inte tycker om det utan mer för att jag behöver något som stimulerar min hjärna också. Då jag bloggade under min gymnasietid, innan det ens fanns bloggar, det hette då att man skrev dagbok på internet, och tyckte detta var ganska roligt är tanken nu att ta upp detta igen.

Noumi är alltså en månad nu, vilket för henne och mig innebär att hon börjar sova mycket längre pass på nätterna, vilket jag som moder uppskattar något oerhört. Livet blir verkligen mycket lättare med sömn och jag känner mig nu redo att ta emot alla besök som sedan födseln pockat på. Det har naturligtvis inte bara med sömnen att göra utan också att jag börjar bli lite coolare som förälder. Tyckte ärligt talat att det var rätt jobbigt i början när man inte känner sitt eget barn ordentligt men ändå förväntas låta det umgås med en massa andra människor. Det är i alla fall över nu och det är jätteskönt!

Jag och Noumi har alltså gått i en ny fas. Det känns lite som att jag nu frågande tittar mig omkring efter vad man faktiskt gör när man är mammaledig. Barnvagnspromenader är något jag sett fram emot, men med den arktiska kyla som rått sedan Noumis födelse har det ännu inte blivit någon sådan. Hoppas på lite högre temperatur än fem minus den kommande veckan. Då blir det power walk. Längtar efter fysisk aktivitet. Den där jävla graviditeten inbjöd ju inte riktigt till det och sedan Noumi kom har jag knappt varit utanför lägenheten. Det har delvis varit skönt, men nu vill jag komma igång innan min kropp förfaller totalt. Längtar efter dansen också, men det får vänta ytterligare. Jag känner mig inte alls redo att lämna Noumi, även om jag förstår att det nog handlar om mina behov och inte hennes. Hon skulle säkert vara alldeles förträffligt nöjd tillsammans med sin pappa och en flaska utpumpad bröstmjölk.

En annan sak som rört sig i mitt huvud är vem fasen jag ska umgås med på dagarna. Ingen av mina vänner här i Stockholm har barn. Det gör inte bara att man kanske inte riktigt har samma referensramar utan även att de faktiskt har arbeten och inte är hemma hela dagarna, då jag och Noumi vill hänga.

Sist men inte minsta i detta första blogginlägg, vill jag presentera huvudpersonen, nämligen Noumi Adiba Kasto (än så länge är dessa hennes namn, jag är lite sugen på att lägga till ett ytterligare, men har inte tagit upp detta med fadern eller kommit på något lämpligt förslag). Här är hon!