Min återupptäckt och Noumis upptäckt av världen och livet utanför hemmet

Idag gjorde vi det! Idag tog vi vår första barnvagnspromenad! Inte helt utan en nybliven moders ängsliga tvekan över de sju minusgraderna tog vi oss ut på promenad. Till Liljeholmstorget bar det det av, där det inhandlades strumpor till Noumi, en "Hello Kitty"-docka till Noumi, en napp till Noumi och en peeling till mig. Noumi var duktig och sov hela vägen, vaknade till lite inne i centrumet för att sedan sova hela vägen hem igen. Väl hemma var det lite gnäll, förmodligen en kombination av värmeslag när vi kom in och hunger. Efter utfodring och lite tid att bekanta sig med Kitty sover Noumi återigen, denna gång i bärsjalen.

Under min vistelse ute mötte jag säkert trettio barnvagnar. Jag har inte riktigt lärt mig de sociala koderna i föräldraledighetssammanhang. Jag fick flera gånger hejda mig för att inte hälsa på de andra barnvagnsförarna, sådär som motorcyklister och båtfolk gör. Det var likadant när jag var gravid och såg andra gravida på stan. Man blir liksom lite kompis bara för att man är i samma situation, trodde jag, men ingen hälsade ju på mig och jag har nog med folkvett för att inte ta första steget när jag inte är hundra på det sociala samspelet egentligen ser ut. Det har vi alltså lärt oss idag. Man hälsar inte på varandra bara för att man har barnvagnen gemensamt. Lite trist.

Nu är jag helt slut i kroppen. Det var länge sedan jag rörde såhär mycket på mig och det känns lite hemskt att jag är i så dåligt skick konditionsmässigt, men jag ser fram emot att göra något åt det. Då vi nu övervunnit köldrädslan ser vi inga som helst hinder för att vi inte ska kunna gå minst en timme om dagen. Gör vi det bör ju då extra tio pannorna som sitter på min kropp försvinna i en maklig takt. Imorgon är det dags för besök på BVC, vilket är lite av veckans höjdpunkt. Det var två och en halv vecka sedan vi var där så det ska bli väldigt intressant att se hur mycket mitt lilla hjärtegryn vuxit och gått upp i vikt. De första kläderna börjar i alla fall bli för små. Overallen får vi byta ut mot den större då jag nästan fick bryta av henne handen för att få på henne den i Liljeholmen idag. Det gick bra men för att undvika liknande krissituationer byter vi nu till den snygga pilotoverallen som inhandlades i somras. Noumi är för stor för fjantiga fleeceoveraller med hundar nu. Det är dags att styla upp sig.

Jag saknar en kamera att dokumentera våra aktiviteter på dagarna med. En blogg utan bilder är nästan ingen riktig blogg. Eftersom S trampade på vår lilla kamera precis efter att Noumi föddes har vi numera bara en klumpig systemkamera som i och för sig är väldigt bra men som inte alls lämpar sig för bloggfoton. Nu är alltså frågan om jag ska satsa så hårt på denna blogg att jag kostar på mig en liten kamera för att kunna dokumentera vår vardag. Vad tycker ni (om det nu finns några läsare)? Vill ni se vad vi har för oss så gärna att ni kan motivera mig att köpa en kamera så gör jag det. Pappa och andra ovana bloggläsare: det går att skriva kommentarer till varje inlägg, på så vis kan man som läsare kommunicera med bloggaren. Så kom igen, skriv! Jag vill ha respons!