Det går bättre och bättre dag för dag...

Dagarna går och vi lär oss nya saker varje dag. Noumi lär sig bland annat att hon har händer och hur hon ska använda dem och jag lär mig mer och mer hur man ska bete sig i föräldraledighetssammanhang. Igår var vi återigen på BVC eftersom Noumi har en bit vävnad kvar i naveln som de försöker få bort. Jag tycker hela grejen med naveln är jäkligt läskig. Först ska den trilla av och sedan ska den läka ihop och man fattar liksom inte riktigt hur den hänger ihop eller om den är som den ska. Hur som helst var det en annan mamma i väntrummet och tydligen är det läge att man pratar då. Detta har jag svårt att tro skulle ske i något annat väntrumssammanhang men eftersom hon också hade en bebis iklädd vinteroverall sovande i sitt knä verkar det förväntas att man ska prata lite. Inte mig emot, men innan detta inträffade såg jag det absolut inte som en självklarhet. Det verkar som att att ha barn är lite som att ha en hundvalp. Lite av en isbrytare.

Vi (eller okej, jag!) har nu bokat datum för Noumis dop. I april behöver hon inte längre tillhöra djävulen utan kan då tas upp i Guds gemenskap. Det blir bra. Jag känner att det är bäst att ta det säkra före det osäkra. För säkerhets skull är det bäst att hon blir upptagen i den där gemenskapen, om utifall att armageddon en dag kommer. Jag ser fram emot dopet, det ska bli intressant att sammanfläta de syrianska och de skånska traditionerna. Kan behövas flera olika tolkar och att höra min morfar kommunicera med S:s morfar kan bli riktigt intressant.

Annars är det mest babygym som gäller nu. Noumi kan lätt fördriva en halvtimme där och gillar särskilt spegeln. Det är tur att det finns en spegel, det finns det ju på praktiskt taget alla gym nu för tiden. Att döma av Noumis beteende hittills kommer hon bli en sån där som står och flexar musklerna framför spegeln i gymet, men än så länge är hon bara världens sötaste. Nu är det dags för mig som bärsjalsmorsa att återgå till tvätten, men först en bild på det gymande underverket.