Mickel, majskrokar och sökande efter spänning i tillvaron...

Sedan sist har Noumi varit på IKEA och för första gången i sitt liv deltog hon aktivt i en shoppingaktivitet. Hon har tidigare enbart legat och antingen sovit eller skrikit i sin vagn. Under IKEA-besöket låg hon visserligen i sin vagn men hon var vaken, snäll och fin och visade tydligt vad hon tyckte om de leksaker jag visade upp för henne. En hel del blev inhandlat och i egenskap av relativt nybliven mamma kan jag konstatera att IKEA är så mycket roligare när man har barn. Noumi fick själv välja en leksak och valde då sin räv. Hon hade den i vagnen under hela vistelsen och jag funderade för ett ögonblick på att stjäla den. Att första gången en människa snattar blir när hon är på IKEA med sin bebis är nog ytterst ovanligt och förmodligen är tanken på att jag skulle göra detta ett tecken på att min tillvaro som mammaledig lider brist på spänning. Efter att ha konstaterat detta betalade jag snällt för räven och funderade på alternativ som inte skulle göra mig kriminell. Noumi skulle nog inte må bra av att ha en mamma som är tjuv. Eftersom Noumis mamma inte är ett offer för omständigheter tog vi idag tag i saken och gjorde något oerhört spännande. Vi begav oss till öppna förskolan. Jaha, tänker ni. Där har vi ju varit flera gånger innan och javisst har vi det, men inte på öppna förskolan ute i orten. Där är det minsann annorlunda än i Mälarhöjden. I orten är Noumi nämligen inte det enda barnet med hår. Då denna upplevelse inte riktigt mättade mitt behov av spänning köpte vi majskrokar på vägen hem. Det var inte bara spännande att se vad Noumi skulle tycka om dessa, införskaffandet av majskrokarna gör även att vi nu kan betrakta oss som en mycket medveten och trendig liten familj. Majskrokarna är det hetaste just nu. Sist men inte minst, under denna spänningens dag åkte vi hem och testade stolen från IKEA, där Noumi faktiskt klarade att sitta någon minut innan hon ville tillbaka till sin fula baby sitter från nittiotalet. De säger ju att barn behöver trygghet och kanske blev det lite för mycket spänning för Noumi idag. Imorgon går vi till öppna förskolan i Mälarhöjden igen, så att Noumi får glänsa med sin frilla igen.

Noumi och Mickel

Nja, det här med majskrokar alltså. Förstår inte riktigt hypen.

Världens duktigaste lilla tjej!

Ett litet bokslut

Nu har jag varit mamma i lite mer än fyra och en halv månad och börjar känna mig lite rutinerad. Förvandlingen från yrkesarbetande brud till morsa har känts väldigt självklar, men är samtidigt en mycket märklig upplevelse. Först nu, när amningen är avslutad och jag kunnat bege mig iväg utan min lilla guldklimp har jag haft möjlighet att få lite perspektiv på min tid som mor. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det blir bara bättre och bättre. Jag undrar när denna tendens ska ta slut, för jag antar att det måste bli sämre någon gång också. Kanske när Noumi bestämmer sig för att ligga i dikena och spy eller bränna ner pälsfarmar eller vad nu är hon tänker ta sig för. Eller så är det när hon flyttar hemifrån och lämnar sin mor med empty nest syndrome. Det kanske är då den värsta smällen kommer. Hur som helst, skulle jag, efter dessa fyra och en halv månader, ge blivande föräldrar några råd (vilket jag skulle, det vill alla föräldrar göra) skulle de vara följande.

• Freaka inte ur i början. Det är totalkaos, men var lugn. Det går över och du kommer att få sova.
• Du har inte fått ett kolikbarn bara för att det skriker oavbrutet några kvällar. Det går förmodligen också över.
• Se till att ditt barn är mätt. Ersättning är inte giftigt och amning är inte alltid det enda rätta.
• Ställ inga frågor till BVC, du får ändå inga svar.
• Tro inte på att man gå ner i vikt av amning. Snarare tvärtom eftersom man unnar sig att svulla när man ammar.
• Spela inte svår när det bjuds in till mammagrupp. Man har faktiskt något gemensamt bara för att man har barn.

Vårt fantastiska liv fortsätter. Idag har vi givits möjlighet att inviga solhatten, något som uppskattades av Noumi. Detta efter att vi på BVC kunnat konstatera att Noumi numera väger 7110g, vilket vi tackar bröstmjölksersättning och havregröten för. Imorgon shoppar vi loss på IKEA och nu ska jag i egenskap av inköpsansvarig i familjen göra en liten inköpslistan. Först ska jag dock kolla på nyheter. Sedan jag slutade amma har TV-tittandet lyst med sin frånvaro och jag har gått miste om en hel del i nyhetsflödet. Det där askmolnet höll nästan på att passera mig obemärkt förbi. Det hade kanske i och för sig inte varit hela världen. Sist men inte minst, Noumi i sin dyra solhatt och sin mattebok förstås.

Ännu en helg i våra liv...

Noumi har firat helgen med att besöka en affär för bättre begagnade kläder och gjorde en hel del fynd. Nöjd med detta kunde hon visa sig från sin bästa sida hos mormor och morfar. Något som framför allt Big Mama uppskattade då det annars hade varit lätt för mormor och morfar att tro att Noumi alltid är tvärilsk. Så är alltså inte fallet. Noumi har även besökt sin framtida bostad, studerat diverse köksredskap samt besökt Långbro Värdshus, där hennes föräldrar inhalerade en lunch för cirka trehundra kronor medan Noumi höll låda och enbart ville sitta fint korta stunder. Visst går det att gå ut och äta med barn, men än är vi inte riktigt där att det är särskilt trevligt. Vi jobbar på det!

Till en början en smula skeptisk till sina föräldrars påhitt.

Långbro Värdshus var helt okej, tyckte Noumi och tog en tugga på sin mattebok.

Plastnycklar och köksredskap är det enda man behöver för att ha riktigt, riktigt roligt!

Nu påbörjar vi en ny vecka där BVC- och IKEA-besök står på schemat. Roligt tycker Noumi, och även hennes mamma som ska avsluta veckan med ett riktigt valborgsfirande, utan Noumi. Hör och häpna. Big Mama ska sysselsätta sig en hel kväll utanför hemmets fyra väggar.

Kom tillbaka nu våren! Vi är så redo för dig!

Idag har Noumi tillbringat kvalitetstid med sin far då morsan, det vill säga jag, fått tillåtelse att gå iväg och klippa sig. Just att gå och klippa sig verkar vara en sådan aktivitet som nyblivna mammor prioriterar då de ska ge sig ut på egen hand utan sina guldklimpar för första gången. Jag har ju förstås varit iväg och dansat och till och med storhandlat, men att klippa mig kändes alladeles speciellt. Mycket lyxigt, som att jag nästan inte förtjänade det. Det gör jag förstås, det var nog nästan ett halvår sedan sist, och fint blev det! Nu är jag redo att möta våren. Ni kan själva så att Noumi också laddar inför den äkta våren, den utan bakslag i form av snöblandat jäkla skitregn. Imorgon hänger vi på öppna förskolan igen. Vill man träffa oss kan man komma dit!

Jalla bye, jao!

En liten mask med konstig frisyr och en liten tjej med liten tofs.

En helt vanlig dag. BVC, öppna förskolan och en sväng till Skärholmen för fika i vårsolen. Sämre kan man ha det. Väl hemma ägnade vi oss åt en ny photo shoot. Det var ju ett tag sedan och saker händer så snabbt. Det fortsatta ätandet går galant och idag vågade vi oss på broccoli som också det slank ner snabbare än snabbast. Till kvällsmat blev det gröt som vanligt, idag en hel portion så nappflaskan behövde bara användas symboliskt. Hon är så stor och fin, min lilla tjej.


När Noumi vaknade imorse var hennes frilla skrämmande lik maskens. Vi försökte åtgärda det med lite vatten men det fungerade bara hjälpligt. Samtidigt sjöng vi den egenkomponerade sången "En liten mask med konstig frisyr, en liten tjej med konstig frisyr".


Inspirerade av en söt liten tjej på öppna förskolan, en som likt Noumi har hår (de är inte så många, åtminstone inte i det relativt svenniga Hägersten) testade vi återigen det här med tofs när vi kom hem. Det kändes bättre den här gången. Noumi har liksom vuxit in lite i det här med att vara en liten tjej och för att löpa hela linan ut fick det även bli en rosa liten topp. Det gick ju det med, hon har inte börjat sminka sig än.


Tjejigheten till trots har Noumi fortfarande kvar sin attityd. Här ska man inte komma och tro att man kan komma och komma bara för att Noumi är en söt tjej. Nej, nej! Nu är photo shooten banne mig slut!

Mat, öppna förskolan och balkongsovning

Alla mina trogna bloggläsare undrar nu vad som har hänt. Blev det inget dop? Blev det en så total katastrof att det inte förtjänar att skrivas om? Ingen fara, det var ett mycket lyckat dop och jag tror alla utom Noumi hade roligt. Hon blev väckt mitt i sin skönhetssömn och intryckt i en vit klänning från fyrtiotalet. Sedan förväntades hon vara glad och söt när en okänd person hällde vatten på hennes huvud. Klart det inte fungerade. Noumi var tvärilsk och skrek så fort någon tittade på henne. Hon sken dock upp lite när syriantanterna "killillade". Ett exotisk inslag på vårt svennebanandop. Noumis skånske gammelmorfar förstod inte riktigt grejen och trodde att det var en moderniering av svenska kyrkan, att det var inspelat och att det var prällen som tryckte på en knapp. Hur som helst var dopet jättebra och jag är jätteglad för att alla som var där var där. Noumi är inte lika glad just nu men hon kommer säkert uppskatta det när hon blir stor. Bilderna från dopet är på andra datorn så någon sådan kommer jag inte att bjuda på i detta inlägg. Däremot kommer en hel del andra bilder från en massa annat nytt vi har hittat på.

Först och främst har vi börjat med det här med mat. Det är den största succén hittills i Noumis liv. Morot, palsternacka och gröt, jäklar vad gott alltså (Noumis mormor säger att jag inte får svära i min blogg, förlåt mum). Här ser hon förstås lite tveksam ut, men tro mig, det gick över. Nu käkar vi så att det står ut genom båda öronen. Jätteroligt faktiskt.

En annan grej vi börjat med är Öppna förskolan, jäklar vad kul man kan ha där (förlåt igen). En massa mammor som är umgängessugna och en massa ungar och roliga spindlar att titta på. Dit ska vi gå fler gånger!

Sist men inte minst har Noumi börjat sova på balkongen, mycket praktiskt, tycker hennes mor som då får tid över till sådant som hemmafruar bör göra, såsom disk, städ och blogg.

Vi har även hängt en del med mammamaffian här i Hägersten. Det är något vi båda uppskattar. Idag blir det fika och sedan ska Noumi få gå till Liljeholmen och välja sig en solhatt. Det är ju snart sommar och då behöver små bebisar solhattar, även om det faktiskt är lite nördigt.

Att vara mamma till en kaostjej

Idag stod hämtning av dopklänning på morfars jobb på schemat. Sagt och gjort. Efter att ett ordentligt lunchmål intagits begav vi oss med tunnelbana in till Stockholms centralare delar. Dopklänningen är tvättad och struken av mormor och fick ligga under vagnen i sin plastpåse hela vägen hem. Hem tog vi oss nämligen till fots. Det är en rätt rejäl promenad och jag behövde gå på toaletten, vilket jag också gjorde i Liljeholmen. Det skulle jag aldrig ha gjort. Kaostjejen vaknade och kaosade sedan hela vägen hem, vilket är en promenad på cirka fyrtio minuter. Att ligga var totalt uteslutet, att halvsitta med vagnens botten uppfälld likaså. Det enda som var någorlunda acceptabelt var att bli buren på min axel. Jag vet inte vad kaostjejen väger nu men det är inte en angenäm upplevelse att bära henne så i fyrtio minuter. Kaostjejen fick därför vackert åka i sin vagn trots vilda protester. Fem minuter hemifrån somnade hon. Nu har vi lärt oss att inte chansa. Kaostjejen somnar inte om hon är lite hungrig. Då kaosar hon. Efter ett rejält mål mat avslutade kaostjejen dagens kaosstund med att kräkas ner min rygg. Här kommer lite bilder från kaosandet. De är dock lite missvisande. Mitt i kaosandets öga var det nämligen mycket olämpligt att ta fram kameran.

Här trodde jag för ett ögonblick att jag hade löst problemet, att kaostjejen skulle vara nöjd med att kunna titta ut från vagnen.

I detta skede började jag förstå att nog skulle bli en väldigt lång promenad hem.


Och såhär fick det bli tills jag inte orkade mer och Noumi fick gala den sista biten hem. Första sammanbrottet i vagnen faktiskt. Jag hoppas vi slipper fler sådana.

Alla etiketter:

Det här med dop

Innan påsk kom en präst hem till oss. Jag hade tokstädat hela dagen och S köpte kanelbullar på väg hem från jobbet. Det är inte varje dag prästen kommer och hälsar på. För mig är det faktiskt första gången någonsin. Anledning till detta hedrande besök var att Noumi ska döpas, hon ska befrias från mörkrets makter, tvättas ren från arvssynden och äntligen få ingå i Guds gemenskap.Jag vet ju att dop är en kristen företeelse men jag blev ändå lite besvärad när hon började prata om Gud och Jesus och allt det där. Det får mig att känna mig skyldig på något vis. Hon frågade om vi ville läsa några ord om just Gud och Jesus och tack för att vi fått detta underbara barn och Amen. Det kändes som hon skulle ha blivit så besviken om vi sa nej, och S (tack kära du) sa att "Ja men Katti, du tycker ju om att prata inför folk!" så jag kände mig tvungen att ta på mig detta. Nu ska jag alltså läsa en text som innehåller Jesus, Gud och Amen och jag måste göra det seriöst och trovärdigt. Jag kommer garanterat hamna i helvetet.

Inte nog med att jag ska göra ovanstående framträdande, vi ska även anordna dopfika för ungefär sextio personer. Inte vilka sextio personer som helst, utan folk från våra respektive släkter och bekanta från respektive sida. Detta ser jag som ett mycket intressant socialt experiment. Jag håller tummarna för att tårtorna, den gigantiska fruktskålen och ordern till min mor att baka jävligt mycket kakor eftersom det absolut inte får ta slut, ska få folk att känna sig bekväma i svenska kyrkans hus. Imorgon ska dopklänningen hämtas och på fredag ska allt inhandlas. Sedan är det bara att tuta och köra. Tiden efter dopet kommer att vara en period av att ta tag i saker. Jag har i ungefär en månads tid skjutit upp allting till "efter dopet". Bland annat ska jag boka in studiebesök på dagis. Ska dock försöka undvika att hamna på scientologdagis som min mammakollega i mammagruppen gjorde.

Den första påsken i Noumis liv.

Noumi har nu varit på besök i Skåne och hennes föräldrar har varit med om sin första resa med spädbarn. Man kan säga att hennes föräldrar, och framför allt hennes mamma, har varit med om något som tidigare varit mycket utöver det vanliga. Bilresan var inga problem, Noumi sov hela vägen. Stugvistelsen var lite mer problematisk. Kanske är det så att Noumi var trött på grund av miljöombytet och den långa resan, kanske höll hon på att genomgå en utvecklingsfas eller kanske förstår hon, likt sin far, "inte vitsen med att sitta i ett litet hus och titta på en dålig TV". Hur som helst höll hon låda på nätterna och var rätt gnällig på dagarna, förutom på den årliga påskshoppingen i Kristianstad. Nu är vi i alla fall hemma och Noumis alla sorger är som bortblåsta. Det gamla slitna uttrycket "borta bra, men hemma bäst" har än en gång visat att det är helt förenligt med verkligheten. Idag har vi gjort det vi är bäst på. Jag har promenerat en och en halv mil och Noumi har sovit tre timmar i vagnen. Detta efter att Noumi sovit åtta och en halv timme inatt. Det är ordning på torpet igen. Nästa milstolpe är dopet till helgen. Hur vi förberett oss för detta kommer jag att skriva om senare i veckan. Här kommer lite bilder från de senaste dagarna.

Här sover sig Noumi igen en liten paus utanför Jönköping. Ingen fara, hon missade bara jävligt äcklig vägkrogsmat.

En sak hade Noumi förstått helt riktigt, när man lever stugliv behöver man inte bry sig så mycket om hur eller vad man tar på sig.

Såhär gullig var hon inte riktigt hela tiden, men nästan.

Hemma hade en hårig kille tagit över babygymet.

Väl tillbaka i Stockholm avslutade Noumi sitt livs första påskhelg med en storhandling på ICA Maxi. Hon fick vara ansvarig för inköpslistan, ett jobb hon faktiskt skötte riktigt bra.