Innan påsk kom en präst hem till oss. Jag hade tokstädat hela dagen och S köpte kanelbullar på väg hem från jobbet. Det är inte varje dag prästen kommer och hälsar på. För mig är det faktiskt första gången någonsin. Anledning till detta hedrande besök var att Noumi ska döpas, hon ska befrias från mörkrets makter, tvättas ren från arvssynden och äntligen få ingå i Guds gemenskap.Jag vet ju att dop är en kristen företeelse men jag blev ändå lite besvärad när hon började prata om Gud och Jesus och allt det där. Det får mig att känna mig skyldig på något vis. Hon frågade om vi ville läsa några ord om just Gud och Jesus och tack för att vi fått detta underbara barn och Amen. Det kändes som hon skulle ha blivit så besviken om vi sa nej, och S (tack kära du) sa att "Ja men Katti, du tycker ju om att prata inför folk!" så jag kände mig tvungen att ta på mig detta. Nu ska jag alltså läsa en text som innehåller Jesus, Gud och Amen och jag måste göra det seriöst och trovärdigt. Jag kommer garanterat hamna i helvetet.
Inte nog med att jag ska göra ovanstående framträdande, vi ska även anordna dopfika för ungefär sextio personer. Inte vilka sextio personer som helst, utan folk från våra respektive släkter och bekanta från respektive sida. Detta ser jag som ett mycket intressant socialt experiment. Jag håller tummarna för att tårtorna, den gigantiska fruktskålen och ordern till min mor att baka jävligt mycket kakor eftersom det absolut inte får ta slut, ska få folk att känna sig bekväma i svenska kyrkans hus. Imorgon ska dopklänningen hämtas och på fredag ska allt inhandlas. Sedan är det bara att tuta och köra. Tiden efter dopet kommer att vara en period av att ta tag i saker. Jag har i ungefär en månads tid skjutit upp allting till "efter dopet". Bland annat ska jag boka in studiebesök på dagis. Ska dock försöka undvika att hamna på scientologdagis som min mammakollega i mammagruppen gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar