Energibrist och strejk

Jag menar nu inte på något sätt att jag är utbränd, men jag har i alla fall suttit och googlat utbrändhet. Jag har den senaste tiden känt mig rätt off, och det är fan inte så konstigt att förstå. Min föräldraledighet har i perioder varit väldigt soft och bra, och i andra perioder varit allt annat än glamorös. Den period jag befinner mig nu är en sådan, mindre glamorös alltså. Med en snarkande, pruttande, bufflande sambo i sängen och en liten tjej som definitivt inte sover längre än till 05:30 nu för tiden är jag allt annat än utvilad. På fass.se kan man läsa att: "Som enskild faktor verkar sömnbrist vara viktigast, detta ofta p.g.a oro inför morgondagen. Normal sömn är 8 timmar även om man kan klara sig med 6-7 timmar sömn under långa perioder." Jag snittar väl på typ sex timmar per natt nu för tiden, och jag är en person som behöver mycket sömn. Jag oroar mig dock inte för morgondagen, mer än för att jag ska vara helt slut. Återigen, jag påstår inte att jag är utbränd, däremot påstår jag att jag är rätt slut nu, och att det är svårt att vara glad då. Idag har jag strejkat. Det enda jag har gjort, förutom att ta hand om Noumi, att plocka ur diskmaskinen. Ett avsnitt Ullared medan Noumi sov. Mörk choklad. Det är inget kul att vara såhär.

Jag vill kunna gå upp på morgonen och inte känna att jag behöver sova när Noumi sover på förmiddagen. Då vill jag kunna fixa så att lägenheten inte ser ut som ett flyktingläger, fixa mat till oss och till Noumi och ha lite tid för mig själv. Som det är nu måste jag passa på att sova då. Det gör att jag behöver tiden då hon sover på eftermiddagen till att fixa det allra nödvändigaste och alltså då är ganska begränsad på dagarna. Jag är en aktiv person i vanliga fall, men nu, nu är jag en sengångare och jag trivs inte alls med det. Jag tröstar mig med att Noumi är världens gladaste och finaste och att det kommer gå över, jag kommer att få sova igen. Någon gång. Snart kanske. Den som tror att föräldraledighet är soft (jag trodde nog det själv) har fel. Det är en totalanpassning till en annan människa med väldigt stora behov och man klarar det för att man måste och för att det definitivt är värt det, men det är långt ifrån alltid det är utan ansträngning. Jag har i alla fall börjat protestera mot att göra typ allting hemma. Nu får Big Papa fan vika sin egen tvätt (vilket resulterat i att en IKEA-kasse överfylld med ren tvätt stått bredvid hans säng i två veckor nu) och även laga mat och diska ibland. Jag strejkar som sagt och det är no mercy vad gäller att hänga ut Big Papa för hans lathet. Nu är alla metoder tillåtna för jag tänker inte vara med mer!

Ta mig tillbaks till Mama Africa

Och efter att nu ha kollat på massa bilder från Senegal ramlar jag över den här låten som i och för sig är ganska dålig, men som säger det! Jag ska visa Afrika för Noumi, en vacker dag!

Partaj en trappa ned

En gång i tiden var jag en riktig festprisse. Nu har grannarna fest och jag kom på det. Att jag brukade vara en festprisse alltså. Om lite mer än en månad fyller jag 28 och om exakt två månader fyller Big Papa 29. Kanske är det då dags för Noumi att sova borta och för oss att ha en fet haffla i vår lägenhet? Jag funderar seriöst på det. Grannarna började med den här låten och jag blev jäkligt peppad och kunde inte sova för att jag var tvungen att ligga och digga. Till slut blev jag trött och skulle ha kunnat somna om det inte var för att de började spela den här låten. De har gått från underbar multikultifest i äkta "Big Mama"-anda till vanlig fest i studentkårsanda. Nu kör de It´s raining men. Amen. Jag får vara vaken, jag kan inte klaga på dem för då kommer de att klaga på mig.

När jag var i Senegal och dansade för snart två år sedan ställde familjen vi bodde hos till med en stor doundounbah, en slags gatufest då man dansar doundounbah. Det kom typ trehundra personer (som jag för övrigt dansade för, helt själv, bara en liten stund, men ändå) och jag kommer ihåg att jag tänkte att det inte fungerar så i Sverige. Om någon skulle dra ihop trehundra personer och tio djembespelare utanför mitt hus skulle någon förmodligen ringa polis, störningsjour och socialjour. Jag tänkte de vanliga tankarna om stela och tråkiga svenskar så nu ska jag inte tycka att det är jobbigt att grannarna har fest. Det är ju skitkul att det händer något. Sova kan jag göra någon annan gång, det har vi ju konstaterat åtskilliga gånger de senaste nio månaderna.

Nanananana.... Pokerface!...nananaaaaa Pokerface!....Lalalalalalaaaa Pokerface!

Fulblogg

Nu när vi ändå tar nya tag; min blogg är ful, finns det någon som kan hjälpa mig med det?

Nu får vi se om vi ska köra igång den här bloggen igen...

Noumi tycker det är trevligt att ses igen!

Nu vet jag ju inte om någon läser här, förmodligen inte eftersom jag inte skriver något längre. Nu har jag inspiration.

Jag har haft en bra dag med lagom mycket sömn. Jag har nämligen kommit fram till att det är rätt lönlöst att vara utsövd som småbarnsmor. Har varit sjuk och Big Papa har varit hemma från jobbet för att ta hand om Noumi, vilket lett till att jag fått sova betydligt mer än vanligt. Jag har varit utsövd, på riktigt för första gången på länge. Problemet med detta är att det då inte går att sova på kvällen och att man dagen efter därför är tröttare än någonsin. Vad jag kommit fram till är att det ultimata är att alltid ligga ungefär en timme back vad gäller sömn. Då fungerar man på dagarna, men somnar fortfarande så fort man lägger huvudet på kudden och om drottningen vaknar på natten. Nu ska jag köra på det. Jag ska köra på att vara aktiv på dagarna, träna på kvällarna och lägga mig senast 22.00. Då får jag sova, lagom mycket.

Big Papa är ute och roar sig och jag är ensam hemma, vilket bara är skönt. Tittar på "Här är ditt liv" där Lena Maria Klingvall är gäst. Hon är fantastisk, hon är en sådan människa som jag vill vara. Jag är dock ganska glad att jag har armar och två lika långa ben, men rent mentalt vill jag vara som hon. Här kan man snacka om total avsaknad av offermentalitet. Jag kan väl kanske inte påstå att offerkoftan är mitt favoritplagg, men det självförtroendet, den självkänslan, den drivkraften och den initiativförmågan! Jag ska bli sådan, framför allt vill jag att Noumi ska få med sig det Lena Maria har. Ingenting är omöjligt, kör för sjutton!

Annars händer inte så vidare värst mycket. Först sjuk Noumi, sedan sjuk mamma och till sist sjuk pappa. Livet som småbarnsförälder. Min föräldraledighet börjar dock lida mot sitt slut. Tre månader kvar nu. Jag ser fram emot att börja jobba, det ska bli roligt att få lite intellektuella utmaningar, ta på sig rena kläder utan att de får fläckar efter två timmar, slippa föra den ständiga kampen mot disken och tjäna lite cash. Noumi kommer att vara hemma med Big Papa och de kommer att ha roligt på dagarna. Om lite mindre än ett år blir det dagis. Det kommer Noumi att gilla.

Sverigedemokraterna har ju kommit in i riksdagen också (eller rikstagen som alla efterblivna människor skriver, förmodligen alla som röstar på SD). Det är ju ett extremt nederlag för Sverige, som grundar sig på en enorm okunskap, trångsynthet och rädsla hos väljarna. Det finns inte mer att säga, det är oacceptabelt, men samtidigt nödvändigt att försöka leva med i fyra år.

How long shall they kill our prophets?

Bättre natt inatt. Bättre natt inatt, om man bortser från att Noumi kl. 04.30 bestämde sig för att gå upp och spela lite maraccas. När hon somnade om efter en dryg timme hade jag svårt att sova. Lite trött, men lyssnar på Bob Marley eftersom Noumi har sin "Bob Marley"-tröja. Snart ska jag gå och lämna lite av Noumis gamla kläder i en "second hand"-affär samt botanisera bland det som finns där i kommande storlekar. Har dessutom gjort äppelmos till Noumi. Kusligt huslig tjej som lever ett fantastiskt spännande liv. Lite Redemption Song på det. Tack och hej.

Nu har vi i alla fall sovit

Som ni säkert märkt har bloggen legat lite på is den senaste veckan. Hela familjen har varit ur form, vilket lett till dålig nattsömn, sega dagar och bristande struktur. Toppen nåddes igår natt då lilla loppan hade feber och var så ledsen, så ledsen. Hon somnade ordentligt vid fyra på morgonen och vaknade sedan klockan sju. Lite, lite sömn för föräldrarna, men mest synd var det förstås om lilla tjejen. Nu är hon feberfri men är fortfarande inte helt återställd. Igår blev det tidig läggning för Big Mama och bortsett från tillredning av välling inatt har jag fått sova ostört i åtta och en halv timme. Jag känner mig rätt fräsch för första gången på länge. Veckan har varit jobbig, men Noumi är ju ändå rent generellt rätt lätt att ha att göra med. Detta får mig att inse att föräldrar är hjältar. Föräldrar i allmänhet är hjältar, men föräldrar till barn med särskilda behov eller föräldrarna till barn med kolik och annat dumt är verkligen hjältar. Den kapacitet att stå ut med saker jag har fått sedan jag blev mamma är typ övermänsklig, och som sagt, Noumi är verkligen inte ett särskilt krävande barn.

Ja, och så det där med koranbrännandet. Det är så dumt att det knappt är värt att kommentera. Det dummaste av allt är att de får utrymme i media, och det gör att man kan ifrågasätta medias uppsåt med all denna uppståndelse. Inte en jäkel hade vetat om att trettio inavlade hillbillies har fått för sig att de ska bränna koranen om inte media hade gjort det till en grej. Hade jag kunnat kompensera skadan detta gör genom att bränna lite biblar hade jag gjort det, men tyvärr funkar det ju inte riktigt så.

Hur som helst, det är söndag, klockan är nio, mina städområden är avklarade. Om några timmar kommer Noumis lilla och stora faster samt farbror hit. Jag ska dansa i eftermiddag och känner mig inte som ett vrak längre. Mitt liv är bra, även om det är ett riktigt elände i resten av världen. Vad jag ska göra åt det får jag fundera på, men inte just nu.

Désolé

Den här veckan har varit väldigt händelselös. Framför allt för att jag inte orkat ta tag i något. Noumi har nämligen partat loss en del på nätterna. Trött morsa, händelselös vecka. Det här är i alla fall en sjukt bra låt.

Lars Ohly förespråkar bröstpump!

Lars Ohly har hamnat i blåsväder på föräldrasajterna och mammabloggarna. Han råkade nämligen igår vara lite klantig under partiledarutfrågningen genom att säga att kvinnor som börjar jobba när barnet är åtta månader och fortfarande vill amma kan använda sig av bröstpump. Ohly tycker ju nämligen att föräldraförsäkringen ska delas rakt så att föräldrarna på så sätt ska ta ett delat ansvar för hem och barn. Jag håller med Ohly, jag tycker att om föräldrar inte fattar själva att de ska dela på föräldraledigheten så får pappa staten gå in och styra upp det. Det handlar dessutom om att i förlängningen motverka de löneskillnader som finns mellan män och kvinnor och därigenom göra det lättare ekonomiskt för män och kvinnor att ta ett lika stort ansvar för hem och barn. Nu har jag och Sargon inte delat tiden rakt av, men vi är ändå ganska duktiga och hade Ohlys förslag gällt, hade vi nog inte gnällt. Det hade funkat alldeles utmärkt för oss.

Tillbaka till Ohly, det var en stor miss av honom att inte vara bättre förberedd på argumentet att kvinnor kan "tvingas" sluta amma efter sju, åtta månader med en delad föräldraförsäkring. Han borde inte ha sagt att de kan använda bröstpump. Han borde ha sagt att att väldigt få barn helammas vid denna ålder, kvinnan kan alltså fortsätta att amma morgon och kväll, eller när hon nu inte arbetar. Han kunde även ha sagt att kvinnor har rätt till amningspauser om de arbetar och samtidigt ammar sitt barn. Pappan, eller den andra mamman kan således ta med barnet till kvinnans arbetsplats så att barnet blir ammat där. Dålig förberedelse av Ohly gjorde att hela Sveriges amningsfantatiker rasar och att folk som inte kan tänka själva nu tycker att Ohly är ett pucko.

Boknostalgi och social misär

Igår var Noumi hos mormor och morfar och fick med sig en hel låda med böcker som jag hade när jag var liten. Jag kollade igenom lådan precis och blev helt nostalgisk. Jag kommer verkligen ihåg nästan alla böcker och nästan alla bilder och jag ser verkligen fram emot att Noumi ska bli så gammal att jag kan läsa dessa böcker för henne och på så sätt ge henne en liten del av min egen barndom.

Alla som läser bloggen kanske inte vet att jag är socionom. Det verkar som intresset för social misär väcktes tidigt hos mig. Jag kommer så väl ihåg boken om skoputsarpojken Pedro som var fattig och var tvungen att putsa rika gubbars skor på gatorna och som letade efter serietidningar på soptippen. Jag var liten och kunde kanske inte riktigt förstå att det finns barn som faktiskt har det så men jag var så fascinerad av historien och tyckte så himla synd om Pedro.


Hittade även boken om Kulla-Gulla som någon hittade i en korg på havet. Hon växte upp på barnhem och blev såld på auktion till en elak familj. Ja, man skulle kanske kunna säga att intresset för socialt arbete lades här någonstans. Min favoritlek när jag var liten var att leka att jag var en fattig piga som tvingades arbeta hårt för att husbonden var så elak. Om jag hade varit min mamma hade jag kanske blivit lite orolig för denna miserabla lek, men jag blev väl rätt normal till slut.


Idag har Noumi och jag varit på rytmiken för första gången för terminen. Noumi kan nu själv hålla i ägg-maraccasen, ett framsteg från förra terminen. Vi gick hem, Noumi somnade på balkongen och jag har lagat Noumimat. Idag känns som en väldigt bra dag, kanske på grund av lådan med böcker.

Trötthet och snor

Hela familjen sover och bara Big Mama är vaken. Egentligen skulle jag också behöva sova en lur, men sedan Noumi kom har jag fått ett helt annat förhållande till det här med sömn. Jag har tidigare, och är väl egentligen fortfarande, en person som behöver mycket sömn. Som småbarnsförälder har man inte all tid i världen och dessutom ett barn som gillar att vakna tidigt och som gnyr några gånger varje natt. Detta stör naturligtvis sömnen. I början tog jag varje tillfälle att sova, men nu har behoven att göra annat vuxit. Igår träffade jag en kompis som jag inte sett på länge, det blev lite sent, men Big Papa tog morgonen så jag fick sova i alla fall till klockan nio. Jag gjorde valet att vara uppe sent och får helt enkelt leva med tröttheten idag. Det går bra. Det är dessutom nyttigt för mig att trötta dagar som de här, då jag inser att jag nog inte kommer att göra så mycket. Jag kommer nog bara vara hemma och pyssla, inte träna och inte gå på stan. Det är skönt att förlika sig med tanken att jag inte måste vara speedad idag. Det räcker om jag tvättar, fixar i köket och plockar undan, kanske laga lite mat till Noumi också.

Lilla tjejen är för övrigt fortfarande snorig. Jag gillar att jag har börjat få lite bitska kommentarer av anonyma läsare, bland annat en som rörde att jag nog faktiskt inte borde gå till öppna förskolan om Noumi är snorig. Hon kan ju smitta andra barn. Nu gjorde jag inte det, men det var ju faktiskt så att det var på öppna förskolan Noumi själv blev smittad och det är inte direkt tyfus hon fått, utan bara en liten förkylning. När Noumi var riktigt liten var jag rätt noga med att hon inte skulle hänga med förkylda eller sjuka personer för att hon inte skulle bli sjuk. Nu ser jag det mer som att om hon får några förkylningar nu så är hennes immunförsvar bättre rustat inför dagisstarten. Hon är större nu, och klarar av en och annan förkylning utan att gå under. Det är klart det inte är kul, men det är ett nödvändigt ont. Vill man absolut inte att ens barn ska bli sjukt ska man nog aldrig låta det träffa andra barn. På öppna förskolan kryllar det av snoriga ungar som byter slemmiga leksaker med varandra. Kanske inte så fräscht, men inte heller något de dör av.

Till sist en bild på den gamla vännen Hanna och Noumi. Ett kärt första möte som jag hoppas och tror kommer bli fler med tätare intervall.

Hur du hanterar din gravida partner

Jag vet inte hur många som har gravida partners som läser min blogg, men finns det en enda som jag kan hjälpa genom att länka till den här tråden så är det värt det. Det här med att alltid säga "du har rätt älskling" och "jag var dum, älskling" är väldigt viktigt.

Snorunge

Oj, jag har fått lite kommentarer! Kul och tack!

Jag har alltid haft en lite nedlåtande inställning till föräldrar som låter sina barn springa omkring med snor hängande ur näsan. Nu förstår jag grejen. Varje gång man försöker torka bort snoret är det som att Noumi slåss för sitt liv. En riktig dödskamp. Samma sak med näsdropparna och snorsugen. Vad gäller näsdropparna är jag nu ganska positivt inställd till att apoteksmonopolet avskaffats. Den annars så välstrukturerade och välplanerade Big Mama hade nämligen inga hemma igår när förkylningen slog klorna i lilla Loppan. Vips så sprang Big Papa upp till Konsum och näsdropparna fanns återigen i hemmet. Utan dem hade vi nog inte överlevt natten. Så som Noumi skrek igår har jag aldrig hört henne skrika. Förtvivlat trött och förbannat frustrerad över att inte kunna suga på nappen och andas samtidigt. Lilla plutten. Näsdroppar och snorsug på det och så sov hon rätt gott ändå (och jag med).

Eftersom hemmet idag ser ut som ett palestinskt flyktingläger har jag kört en av mina fantastiska turbostädningar. Den påbörjades redan innan Noumi slumrat in på balkongen, vilket innebar höga krav på sysselsättning och underhållning av Noumi. Som ni ser på bilden är hon belamrad av stimuli, hon har till och med placerat några i fickan på haklappen. Praktiskt att plocka fram när hon tröttnat på toarullen. Nu ska jag ta mig an köket och inshallah hinna slutföra det innan sjuklingen vaknar. Beroende på tillstånd efter uppvaknande kanske vi tar oss en promenad eller en tur till öppna förskolan och träffar andra snoriga barn.

Majskroksmorsan

Idag är jag en dålig mor. För att råda bot på Noumis gnällighet, då hon ser ut såhär:


... har jag mutat henne med majskrokar och maraccas. Det enda som gör henne glad (tyst).


Samtidigt trakasserar jag hennes far med bilder på henne i hennes gnälliga tillstånd. Allt för att han ska förstå att han ska gå tidigare från jobbet och ta hand om sin dotter. Sådana här dagar känns det faktiskt som att det skulle vara ganska skönt att jobba 50%. Absolut inte 100, men 50. Den där totala fokuseringen på Noumi som fanns i början börjar avta, och det är helt ärligt inte riktigt lika fascinerande att ge henne mat och byta blöja hela tiden. Skulle vara skönt att få äta med vuxna människor någon gång också. Snart får jag i alla fall fly fältet och sticka iväg och dansa. Jävlar vad länge jag ska stretcha och varva ner efteråt. Got to go, majskrokarna behöver fyllas på.

Rutiner och struktur! Jawohl!

Jag är, som jag skrivit tidigare, en väldigt strukturerad och planerad person. Detta har jag haft nytta av sedan jag fick barn. I början var jag kanske lite extrem då jag kunde gå igång på att Noumi inte hade fått på sig pyjamasen vid rätt tidpunkt och att hennes rutiner hade rubbats. Detta var långt innan Noumi överhuvudtaget brydde sig om rutiner och jag tror hon sket rätt hårt i vilka kläder hon hade på sig. Nu för tiden är det dock väldigt bra med rutiner eftersom det gör att Noumi är som en klocka. Ibland blir det dock förskjutningar åt olika håll och då gäller det att styra upp så att man syr ihop paketet så att det ändå blir rätt i slutändan. Idag lyckades jag med det och fick improvisera. När detta händer känner jag först paniken växa och tänker att helvete, nu somnade hon bilen, hon skulle ju äta först. Sedan kommer jag på en fantastisk lösning och ger henne välling till mellanmål medan hon fortfarande halvsover och sedan somnar om gott. Problemet löst.

Måste bara berätta för er, kära bloggläsare, att jag har haft en läsare från Makedonien. Välkommen!