Jag har alltid haft en lite nedlåtande inställning till föräldrar som låter sina barn springa omkring med snor hängande ur näsan. Nu förstår jag grejen. Varje gång man försöker torka bort snoret är det som att Noumi slåss för sitt liv. En riktig dödskamp. Samma sak med näsdropparna och snorsugen. Vad gäller näsdropparna är jag nu ganska positivt inställd till att apoteksmonopolet avskaffats. Den annars så välstrukturerade och välplanerade Big Mama hade nämligen inga hemma igår när förkylningen slog klorna i lilla Loppan. Vips så sprang Big Papa upp till Konsum och näsdropparna fanns återigen i hemmet. Utan dem hade vi nog inte överlevt natten. Så som Noumi skrek igår har jag aldrig hört henne skrika. Förtvivlat trött och förbannat frustrerad över att inte kunna suga på nappen och andas samtidigt. Lilla plutten. Näsdroppar och snorsug på det och så sov hon rätt gott ändå (och jag med).
Eftersom hemmet idag ser ut som ett palestinskt flyktingläger har jag kört en av mina fantastiska turbostädningar. Den påbörjades redan innan Noumi slumrat in på balkongen, vilket innebar höga krav på sysselsättning och underhållning av Noumi. Som ni ser på bilden är hon belamrad av stimuli, hon har till och med placerat några i fickan på haklappen. Praktiskt att plocka fram när hon tröttnat på toarullen. Nu ska jag ta mig an köket och inshallah hinna slutföra det innan sjuklingen vaknar. Beroende på tillstånd efter uppvaknande kanske vi tar oss en promenad eller en tur till öppna förskolan och träffar andra snoriga barn.
Kanske inte är så smart att smitta andra barn om din dotter är sjuk.
SvaraRadera