Energibrist och strejk

Jag menar nu inte på något sätt att jag är utbränd, men jag har i alla fall suttit och googlat utbrändhet. Jag har den senaste tiden känt mig rätt off, och det är fan inte så konstigt att förstå. Min föräldraledighet har i perioder varit väldigt soft och bra, och i andra perioder varit allt annat än glamorös. Den period jag befinner mig nu är en sådan, mindre glamorös alltså. Med en snarkande, pruttande, bufflande sambo i sängen och en liten tjej som definitivt inte sover längre än till 05:30 nu för tiden är jag allt annat än utvilad. På fass.se kan man läsa att: "Som enskild faktor verkar sömnbrist vara viktigast, detta ofta p.g.a oro inför morgondagen. Normal sömn är 8 timmar även om man kan klara sig med 6-7 timmar sömn under långa perioder." Jag snittar väl på typ sex timmar per natt nu för tiden, och jag är en person som behöver mycket sömn. Jag oroar mig dock inte för morgondagen, mer än för att jag ska vara helt slut. Återigen, jag påstår inte att jag är utbränd, däremot påstår jag att jag är rätt slut nu, och att det är svårt att vara glad då. Idag har jag strejkat. Det enda jag har gjort, förutom att ta hand om Noumi, att plocka ur diskmaskinen. Ett avsnitt Ullared medan Noumi sov. Mörk choklad. Det är inget kul att vara såhär.

Jag vill kunna gå upp på morgonen och inte känna att jag behöver sova när Noumi sover på förmiddagen. Då vill jag kunna fixa så att lägenheten inte ser ut som ett flyktingläger, fixa mat till oss och till Noumi och ha lite tid för mig själv. Som det är nu måste jag passa på att sova då. Det gör att jag behöver tiden då hon sover på eftermiddagen till att fixa det allra nödvändigaste och alltså då är ganska begränsad på dagarna. Jag är en aktiv person i vanliga fall, men nu, nu är jag en sengångare och jag trivs inte alls med det. Jag tröstar mig med att Noumi är världens gladaste och finaste och att det kommer gå över, jag kommer att få sova igen. Någon gång. Snart kanske. Den som tror att föräldraledighet är soft (jag trodde nog det själv) har fel. Det är en totalanpassning till en annan människa med väldigt stora behov och man klarar det för att man måste och för att det definitivt är värt det, men det är långt ifrån alltid det är utan ansträngning. Jag har i alla fall börjat protestera mot att göra typ allting hemma. Nu får Big Papa fan vika sin egen tvätt (vilket resulterat i att en IKEA-kasse överfylld med ren tvätt stått bredvid hans säng i två veckor nu) och även laga mat och diska ibland. Jag strejkar som sagt och det är no mercy vad gäller att hänga ut Big Papa för hans lathet. Nu är alla metoder tillåtna för jag tänker inte vara med mer!