Boknostalgi och social misär

Igår var Noumi hos mormor och morfar och fick med sig en hel låda med böcker som jag hade när jag var liten. Jag kollade igenom lådan precis och blev helt nostalgisk. Jag kommer verkligen ihåg nästan alla böcker och nästan alla bilder och jag ser verkligen fram emot att Noumi ska bli så gammal att jag kan läsa dessa böcker för henne och på så sätt ge henne en liten del av min egen barndom.

Alla som läser bloggen kanske inte vet att jag är socionom. Det verkar som intresset för social misär väcktes tidigt hos mig. Jag kommer så väl ihåg boken om skoputsarpojken Pedro som var fattig och var tvungen att putsa rika gubbars skor på gatorna och som letade efter serietidningar på soptippen. Jag var liten och kunde kanske inte riktigt förstå att det finns barn som faktiskt har det så men jag var så fascinerad av historien och tyckte så himla synd om Pedro.


Hittade även boken om Kulla-Gulla som någon hittade i en korg på havet. Hon växte upp på barnhem och blev såld på auktion till en elak familj. Ja, man skulle kanske kunna säga att intresset för socialt arbete lades här någonstans. Min favoritlek när jag var liten var att leka att jag var en fattig piga som tvingades arbeta hårt för att husbonden var så elak. Om jag hade varit min mamma hade jag kanske blivit lite orolig för denna miserabla lek, men jag blev väl rätt normal till slut.


Idag har Noumi och jag varit på rytmiken för första gången för terminen. Noumi kan nu själv hålla i ägg-maraccasen, ett framsteg från förra terminen. Vi gick hem, Noumi somnade på balkongen och jag har lagat Noumimat. Idag känns som en väldigt bra dag, kanske på grund av lådan med böcker.