Trötthet och snor

Hela familjen sover och bara Big Mama är vaken. Egentligen skulle jag också behöva sova en lur, men sedan Noumi kom har jag fått ett helt annat förhållande till det här med sömn. Jag har tidigare, och är väl egentligen fortfarande, en person som behöver mycket sömn. Som småbarnsförälder har man inte all tid i världen och dessutom ett barn som gillar att vakna tidigt och som gnyr några gånger varje natt. Detta stör naturligtvis sömnen. I början tog jag varje tillfälle att sova, men nu har behoven att göra annat vuxit. Igår träffade jag en kompis som jag inte sett på länge, det blev lite sent, men Big Papa tog morgonen så jag fick sova i alla fall till klockan nio. Jag gjorde valet att vara uppe sent och får helt enkelt leva med tröttheten idag. Det går bra. Det är dessutom nyttigt för mig att trötta dagar som de här, då jag inser att jag nog inte kommer att göra så mycket. Jag kommer nog bara vara hemma och pyssla, inte träna och inte gå på stan. Det är skönt att förlika sig med tanken att jag inte måste vara speedad idag. Det räcker om jag tvättar, fixar i köket och plockar undan, kanske laga lite mat till Noumi också.

Lilla tjejen är för övrigt fortfarande snorig. Jag gillar att jag har börjat få lite bitska kommentarer av anonyma läsare, bland annat en som rörde att jag nog faktiskt inte borde gå till öppna förskolan om Noumi är snorig. Hon kan ju smitta andra barn. Nu gjorde jag inte det, men det var ju faktiskt så att det var på öppna förskolan Noumi själv blev smittad och det är inte direkt tyfus hon fått, utan bara en liten förkylning. När Noumi var riktigt liten var jag rätt noga med att hon inte skulle hänga med förkylda eller sjuka personer för att hon inte skulle bli sjuk. Nu ser jag det mer som att om hon får några förkylningar nu så är hennes immunförsvar bättre rustat inför dagisstarten. Hon är större nu, och klarar av en och annan förkylning utan att gå under. Det är klart det inte är kul, men det är ett nödvändigt ont. Vill man absolut inte att ens barn ska bli sjukt ska man nog aldrig låta det träffa andra barn. På öppna förskolan kryllar det av snoriga ungar som byter slemmiga leksaker med varandra. Kanske inte så fräscht, men inte heller något de dör av.

Till sist en bild på den gamla vännen Hanna och Noumi. Ett kärt första möte som jag hoppas och tror kommer bli fler med tätare intervall.