Nybliven mamma

Då jag nu varit mamma i ganska precis en månad känner jag att jag börjar få lite ordning på saker och ting. I takt med detta har jag också känt att jag behöver någonting att sysselsätta mig med på dagarna, utöver amning, blöjbyten, gos och sång. Inte för att jag inte tycker om det utan mer för att jag behöver något som stimulerar min hjärna också. Då jag bloggade under min gymnasietid, innan det ens fanns bloggar, det hette då att man skrev dagbok på internet, och tyckte detta var ganska roligt är tanken nu att ta upp detta igen.

Noumi är alltså en månad nu, vilket för henne och mig innebär att hon börjar sova mycket längre pass på nätterna, vilket jag som moder uppskattar något oerhört. Livet blir verkligen mycket lättare med sömn och jag känner mig nu redo att ta emot alla besök som sedan födseln pockat på. Det har naturligtvis inte bara med sömnen att göra utan också att jag börjar bli lite coolare som förälder. Tyckte ärligt talat att det var rätt jobbigt i början när man inte känner sitt eget barn ordentligt men ändå förväntas låta det umgås med en massa andra människor. Det är i alla fall över nu och det är jätteskönt!

Jag och Noumi har alltså gått i en ny fas. Det känns lite som att jag nu frågande tittar mig omkring efter vad man faktiskt gör när man är mammaledig. Barnvagnspromenader är något jag sett fram emot, men med den arktiska kyla som rått sedan Noumis födelse har det ännu inte blivit någon sådan. Hoppas på lite högre temperatur än fem minus den kommande veckan. Då blir det power walk. Längtar efter fysisk aktivitet. Den där jävla graviditeten inbjöd ju inte riktigt till det och sedan Noumi kom har jag knappt varit utanför lägenheten. Det har delvis varit skönt, men nu vill jag komma igång innan min kropp förfaller totalt. Längtar efter dansen också, men det får vänta ytterligare. Jag känner mig inte alls redo att lämna Noumi, även om jag förstår att det nog handlar om mina behov och inte hennes. Hon skulle säkert vara alldeles förträffligt nöjd tillsammans med sin pappa och en flaska utpumpad bröstmjölk.

En annan sak som rört sig i mitt huvud är vem fasen jag ska umgås med på dagarna. Ingen av mina vänner här i Stockholm har barn. Det gör inte bara att man kanske inte riktigt har samma referensramar utan även att de faktiskt har arbeten och inte är hemma hela dagarna, då jag och Noumi vill hänga.

Sist men inte minsta i detta första blogginlägg, vill jag presentera huvudpersonen, nämligen Noumi Adiba Kasto (än så länge är dessa hennes namn, jag är lite sugen på att lägga till ett ytterligare, men har inte tagit upp detta med fadern eller kommit på något lämpligt förslag). Här är hon!