Livet går vidare i sakta mak. Idag har vi uteslutit promenaden till förmån för ett efterlängtat besök av en god vän. Det är skönt att få prata och fokusera på andra saker än blöjbyten och rapar för ett tag. Angående rapar så skapade detta något av ett litet inferno inatt. Det brukar gå till ungefär som följer. Noumi äter fint och snällt, somnar sött vid bröstet. Jag lägger upp henne på axeln för att hon lättare ska kunna rapa, det kommer kanske en liten söt rap, sådär som man förväntar sig att små söta bebisar som Noumi ska rapa. Jag låter henne ligga kvar ytterligare en stund, byter axel, och hoppas på att den där stora monsterrapen ska komma, men icke. Fine, tänker jag, det finns väl ingen och lägger ner Noumi i sängen där hon somnar sött. Skönt, tänker jag och lägger mig till rätta för att somna in. Precis när jag har det som bäst i mitt insomnande så hör jag hur Noumi börjar frusta och pusta. Rap, tänker jag och lägger upp henne på axeln, men icke. Jag lägger ner henne igen och hela proceduren upprepar sig fram tills att monsterrapen äntligen kommer ur henne likt rapen från en grovarbetare som tagit tre öl på fredagskvällen, alternativt inte kommer och Noumi somnar i alla fall. Någon som vet när bebisar slutar ha så stort rapbehov? Jag längtar. På dagarna rapar hon typ aldrig.

Det var dags för bad idag. Jag hatar det lika mycket som Noumi. Står inte ut med hennes hysteriska skrik och om det är jag som håller i badandet så blir det lite plask som är över på trettio sekunder eftersom jag blir så stressad av hennes extrema missnöje. Pappa S är lite hårdare på denna punkt så han kommer hädanefter att få sköta detta. Jag springer omkring och hämtar saker under tiden. Här kommer lite bilder från efter badet, tagna med den nya fina systemkameran. Som ni ser finns ilskan delvis kvar, den gick dock över och mammas lilla älskling förlät morsan och fyrade av ett av sina finaste bebisleenden.

Stampar med foten, fast det finns inte så mycket att stampa på.

Det är svårt att bli tagen på allvar när man är så jäkla söt när man är arg.