Julia har fått konkurrens. Fiskarna har kommit upp igen, den här gången med häftmassa, vilket förhoppningsvis håller lite bättre. Fiskarna verkar nästan bättre än Julia, vilket bekräftas av bilden nedan.
De är så roliga att de överträffar allt, inklusive gymmet. Imorse Var gymet skittråkigt. Faktum var att det verkade som att allt, precis allt, utom att höra mig sjunga "Noumi, Noumi nam, lilla lilla Noumi nam, Noumi, Noumi, nam, lilla lilla Noumi nam" till melodin av "Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart" (fråga mig inte varför) samtidigt som jag vandrar omkring med lilla Noumi på axeln. Några undantag för att frukost var tvungen att intagas och tänder tvungna att borstas gjordes inte. Mackorna slank ned samtidigt som jag dansade och nynnade mig igenom tuggorna. Att borsta tänderna samtidigt som man sjunger är snudd på omöjligt. Vi var tvungna att hitta en annan lösning.
Ingen anledning till oro, baby sittern står som berget på skötbordet. Den perfekta lösningen om man vill kunna gå på toa och borsta tänderna. Till slut blev vi i alla fall färdiga och tog oss iväg till dagens babyrytmik. Jag vidhåller att det är bland det roligaste man kan göra med sin bebis. Noumi älskar det och klarade till och med att ligga själv på golvet och sjunga. Efteråt är det fika med alla andra mammor och bebisar, vilket även det uppskattades av min kära Noumi. Väl hemma igen har vi varit tillbaka i att ingenting är roligt utom fiskarna. Fiskarna är okej när jag ska borsta tänderna och skita, men jag tycker inte det är okej att Noumi hänger i badrummet ensam hela dagarna så jag har desperat försökt hitta andra sätt att underhålla Noumi, a.k.a Queen Sheeba. Detta resulterade i att jag fick dansa och sjunga mig igenom en lunch på stående fot, sätta ihop en musikal framför baby sittern och fortsätta med ett aerobicspass med Noumi i bärsjalen. Nu har hon till slut somnat i den. De ska tydligen genomgå någon form av utvecklingsfas vid åtta veckors ålder och det är väl den som är här nu, för nöjd är hon inte, unga damen. Tack och lov har vi återigen slagit nytt sömnrekord, nämligen sju timmar, och det hoppas jag inte förändras på grund av någon jäkla utvecklingsfas. Jag tackar gud för att hon sover nu. Nu får det vara slut för idag. Missnöjd tjej på magen.
De är så roliga att de överträffar allt, inklusive gymmet. Imorse Var gymet skittråkigt. Faktum var att det verkade som att allt, precis allt, utom att höra mig sjunga "Noumi, Noumi nam, lilla lilla Noumi nam, Noumi, Noumi, nam, lilla lilla Noumi nam" till melodin av "Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart" (fråga mig inte varför) samtidigt som jag vandrar omkring med lilla Noumi på axeln. Några undantag för att frukost var tvungen att intagas och tänder tvungna att borstas gjordes inte. Mackorna slank ned samtidigt som jag dansade och nynnade mig igenom tuggorna. Att borsta tänderna samtidigt som man sjunger är snudd på omöjligt. Vi var tvungna att hitta en annan lösning.
Ingen anledning till oro, baby sittern står som berget på skötbordet. Den perfekta lösningen om man vill kunna gå på toa och borsta tänderna. Till slut blev vi i alla fall färdiga och tog oss iväg till dagens babyrytmik. Jag vidhåller att det är bland det roligaste man kan göra med sin bebis. Noumi älskar det och klarade till och med att ligga själv på golvet och sjunga. Efteråt är det fika med alla andra mammor och bebisar, vilket även det uppskattades av min kära Noumi. Väl hemma igen har vi varit tillbaka i att ingenting är roligt utom fiskarna. Fiskarna är okej när jag ska borsta tänderna och skita, men jag tycker inte det är okej att Noumi hänger i badrummet ensam hela dagarna så jag har desperat försökt hitta andra sätt att underhålla Noumi, a.k.a Queen Sheeba. Detta resulterade i att jag fick dansa och sjunga mig igenom en lunch på stående fot, sätta ihop en musikal framför baby sittern och fortsätta med ett aerobicspass med Noumi i bärsjalen. Nu har hon till slut somnat i den. De ska tydligen genomgå någon form av utvecklingsfas vid åtta veckors ålder och det är väl den som är här nu, för nöjd är hon inte, unga damen. Tack och lov har vi återigen slagit nytt sömnrekord, nämligen sju timmar, och det hoppas jag inte förändras på grund av någon jäkla utvecklingsfas. Jag tackar gud för att hon sover nu. Nu får det vara slut för idag. Missnöjd tjej på magen.
Det är kul att läsa din blogg, man känner igen sig i ganska mycket. Clara måste också ha kommit i nån utvecklingfas nu vid drygt tre månader för hon är inte så jättenöjd just nu heller!
SvaraRadera