Flaskan har vunnit mot Noumis envishet

Igår tittade Noumi på melodifestivalen och hade nog funderat klart på det här med ersättning. Mormor och morfar kom och hälsade på och mormor tog tag i saken och hällde i Noumi en flaska. Mätt och belåten somnade hon sedan utan gnäll, vilket det var ett bra tag sedan hon gjorde. Detta bekräftar teorin om att hon inte blivit tillräckligt mätt sedan några veckor tillbaka, varför man nu kan ge bröstmjölksersättning med gott samvete och inte behöver känna sig som en mamma som berövar sitt barn den fantastiska modersmjölken. Hon ska fortfarande få den, men inte varannan timme, hundra år i taget. Man skulle ju kunna tro att Noumi nu skulle passa på att sova hela natten igen, men icke. Vid tresnåret vaknade hon och höll en liten monolog (detta är något hon lärt sig av sin far, mästaren på monologer) innan hennes ömma moder orkade masa sig upp för utfodring. Efter detta tyckte Noumi att det var dags konversera ytterligare innan hon somnade om efter två timmars håll i gång. Idag har vi lyckats få i det lilla livet ytterligare ersättning och i mina biologiska mjölkbehållare finns inte mycket kvar. Det som finns sparar vi till ikväll. Att Noumi nu verkar ha accepterat flaskan känns som en befrielse samtidigt som jag får lite separationsångest. Hon är så stor och blir självständigare och självständigare. Snart flyttar hon väl hemifrån.

Här har Noumi precis fått ett riktigt skrovmål och är lite förvånad över hur snabbt och lätt det gick.

Noumi skrattar åt sin spexiga morfar.