Dans, daller och dramatiska bajsattacker

Igår hände det. Igår lämnade jag Noumi till sin far och stack iväg och dansade. Mina känslor inför detta var blandade. Jag kände mig sprudlande glad över att få dansa men en gnutta ångestfylld över att lämna Noumi och en smula orolig för hur hon skulle uppföra sig ensam med pappa. Det gick dock alldeles utmärkt. Jag hade haft en heldag på stan och hela tiden haft i bakhuvudet att en bajsattack av det större slaget när som helst skulle kunna slå till. Något i stil med en sådan hade nämligen inte inträffat på två dagar. Det visade sig dock att min dotter är så duktig att hon höll sig tills hon kom hem och var ensam med pappa. Då slog hon till med buller och bång!

Dansen gick bra och jag känner mig faktiskt lite stolt över att vara i så pass bra form som jag är, tre och en halv månad efter förlossningen. Det var lite jobbigare än vanligt, men framför allt dallrade det mer än vanligt på olika ställen på min kropp. Idag har jag svår träningsvärk i övre delen av ryggen samt nacken. Tråkigt, för det var inte precis där det dallrade som mest. Nu ska jag fundera över hur man bäst kan tillfredsställa mitt dansbehov och därmed förhoppningsvis få bort lite mer av dallret. Idag är det lördag och snart ska familjedagen påbörjas. Noumi ska bara vakna i sin sele, ta av sig sin mysdräkt, sätta på sig lördagsstassen och käka lite. Sedan bär det ut i det fina vädret.