Vi gör ett nytt försök, utan godis och resonerar samtidigt lite kring könsspecifika barnkläder...

Jag blev så besviken och kände mig snuvad på min myskväll så jag tog tag i det. Jag tänkte att man är sin egen lyckas smed och städade undan lite. Nu känns det mycket bättre och jag myser för fulla muggar tillsammans med Tiken Jah Fakoly och hans finfina album Francafrique. Noumi har varit ute på shoppingrunda idag tillsammans med gänget. Detta resulterade i ett par jäkligt snygga skor till mig att galoppera runt i i höst, en tröja till mig och en t-shirt till Noumi. Här är den.


Den är blå och förmodligen egentligen avsedd för en pojke. Det där med kläder till Noumi är något jag funderat en del kring. Jag tycker generellt att det är fjantigt med den starka könsuppdelning som finns på barnklädesavdelningarna. Samtidigt tycker jag inte det är hela världen om Noumi har på sig något rosa, det skulle jag nog i och för sig inte ha tyckt om hon var en pojke heller. Jag undviker dock för mycket fluff och ryschpysch, eller jag utesluter det snarare. Dels för att det inte är Noumis stil men också för att jag inte vill att hon ska bli en liten prinsessa. Många föräldrar kallar sina döttrar för sina små prinsessor och det är väl inget fel i det, men för mig känns det fel. Dels för att jag är den jag är men också för att Noumi är den hon är. Hon är verkligen inte prinsesstypen, hon är mer av ett troll eller rackarunge, precis som jag. Det jag säger nu kommer jag säkert få äta upp om några år när hon vill ha plastiga glitterklänningar och då kanske hon kommer att få en sådan.

Jag hade en period i fjortonårsåldern när jag sminkade mig som fasen men kunde ganska snabbt konstatera att jag såg ut som en transvestit och att det där med smink nog inte riktigt var min grej. Det har det inte varit heller. Jag ser fortfarande ut som en transvestit så fort jag försöker mig på något annat än mascara och på sin höjd lite kajal. Hur som helst, jag sminkade mig, precis som många fjortonåriga tjejer, men detta var inget min kära Mamma G uppmuntrade. Hon sa snarare som det var, att det såg för jävligt ut och att det var totalt onödigt. Jag kanske inte uppskattade det då, men nu gör jag det. Och det är det jag tror att det här med genus och sociala könsnormer handlar om; förebilder. Mamma G lät mig inte heller prenumerera på varken Veckorevyn eller Frida. Jag tyckte verkligen hon var en idiot och det kommer säkert Noumi tycka om mig också i perioder. Men jag kommer att stå fast. Hon ska inte bli en dum brud med för höga klackar och korkad pojkvän. Hon kanske kommer att vara det i perioder, men jag tror inte det kommer att bli slutprodukten. Därför fick hon idag en mörkblå adidaströja!

Och här visar jag henne i realtid, i rosa pyjamas. Man är väl ingen fundamentalist, herregud (men med grön pojknapp)!

Hon borde förresten klippa sig snart igen. Det här med långt hår var även det något Mamma G förhindrade, det var ju så mycket mer praktiskt med kort hår! Och hon var förstås ett pucko som tyckte så, men ja, det är faktiskt lite mer praktiskt med kort hår.