tisdag 20 juli 2010

Riktlinjer för att ge mig själv och mina barn ett lyckligt liv

Sedan jag själv fick barn har jag fått omvärdera mina tankar kring det här med hantering av barn en smula. Jag minns att jag, när Noumi var nyfödd, inte kunde förstå hur man frivilligt slutade amma efter bara fyra månader. Det bästa för barnet är ju faktiskt att bli ammad i sex! När jag själv slutade amma när Noumi var fyra månader hade omvärderat det hela. Nu är Noumi fortfarande liten och det finns saker som jag fortfarande inte förstår hur man kan göra när det kommer till äldre barn. Vissa av dem kanske jag kommer att ändra uppfattning om när jag väl är där, men vissa av dem hoppas och tror jag att jag kommer att hålla fast vid. Här är några. Ring mig om fem år så utvärderar vi det hela!

Jag kommer aldrig att acceptera att
  • Mina barn slår mig eller någon annan, eftersom det gör ont och eftersom det är socialt oacceptabelt att slåss.
  • Mina barn skriker eller väsnas på ett sätt så att det stör andra människor (självklart måste detta krav anpassas till åldern på barnet).
  • Mina barn vill ha annan mat än den som serveras och annars vägrar äta. Eller jo, det kommer jag acceptera, då får de vara hungriga.
  • Mina barn inte respekterar vuxna som förtjänar att respekteras (och då menar jag verkligen förtjänar).
Det finns även en del saker som jag lovar mig själv att inte göra, ni kan fråga om dem också när ni ringer om fem år. Jag kommer aldrig att
  • Slå mina barn.
  • Köpa rosa eller blåa plastiga leksaker.
  • Kalla mina barn fula saker eller tala nedsättande till dem.
  • Låta dem sitta inne en hel dag och sunka om de inte är sjuka (okej, i alla fall inte så ofta).
  • Låta mina barn gå heltid på dagis om jag har de ekonomiska förutsättningarna att ha dem där färre timmar.

Jag kommer att
  • Uppmuntra mina barn till att ta ansvar och bli självständiga individer.
  • Se till så att mina barn är fysiskt aktiva.
  • Se till så att mina barn är i kontakt med sina känslor och kan formulera dem i ord.
  • Uppmuntra mina barn till empatiskt tänkande.
  • Låta mina barn ha husdjur (det är inte riktigt okej att jag köper ett marsvin till mig själv).

2 kommentarer:

  1. Det blir inga husdjur, tyvärr...

    SvaraRadera
  2. Okej, denna punkt vill jag att vi utvärderar om några år, eller kommer du alltid att servera den mat dina barn gillar och strunta i dig själv ;-)
    "Mina barn vill ha annan mat än den som serveras och annars vägrar äta. Eller jo, det kommer jag acceptera, då får de vara hungriga".

    Kramar Fatima

    SvaraRadera