Sommarens sista och höstens första suck

Det finns saker som var lite bättre när man inte hade barn. Jag är en väldigt planerad och strukturerad person, men fördelarna med att inte ha barn är att man inte behöver vara gestapo-planerad. Man har bara sig själv att ta hand om och det finns ett större utrymme för spontanitet. Idag krävs det att man tänker ett varv extra efter att ett spontant upptåg dykt upp i ens huvud. Ibland är det möjligt att genomföra, ibland inte. Men det gör inget. Utan att verka som en biologistisk särartsfeminist vilja bara berätta för alla mina läsare hur bra livet blir när man får barn. Det blir faktiskt det. Mitt liv har aldrig varit såhär bra, jag har aldrig varit såhär tillfreds och harmonisk. Jag bryr mig inte ens jättemycket om att jag är fet, så harmonisk är jag.

Den här veckan ska jag dock försöka införliva lite mer fettångest i min tillvaro och ta nya tag i min deffning. Jag har gått ner, men det verkar som att jag unnar mig lite för mycket på helgen. Eftersom helgen för mig innebär fredag, lördag, söndag blir det bara fyra dagar av sju kvar att vara duktig på. Detta måste ändras. På onsdag kommer pengarna (Sargons i alla fall, mina kommer inte förrän på fredag) och även ekonomin ska stramas upp. Jag har köpstopp vad gäller spontana inköp. Enbart nedanstående attiraljer ska inhandlas kommande månad.

• Mascara, har haft samma sedan innan Noumi föddes. Den börjar bli lite fnasig nu.
• Hårinpackning, har inte använts sedan den förra tog slut för några månader sedan.
• Två pyjamasar till Noumi, och möjligtvis någon body till. Hon har precis bytt storlek.

Utöver detta, ingenting. Inga kläder. Nya jeans får jag köpa när jag nått mitt viktmål. Ny vinterjacka kan jag vänta några månader till med och Noumi behöver definitivt inga kläder. Vi får se om det håller, men det ska fasen gå. Överhuvudtaget ska saker nu styras upp. Dansen börjar och höstschemat på gymet kickar snart igång. Vi ska styra upp ordentliga rutiner. Nu jäklar ska det bli ordning på torpet!

Igår när jag kom hem från träningen, eller träning och träning, jag råkade hamna på ett "line dance"-pass. Det var inte det minsta jobbigt och tråkigt nog hade jag glömt min "ku klux klan"-dräkt hemma så det var lite svårt med inlevelsen. Hur som helst, igår när jag kom hem från min line dance möttes jag av nedanstående. Det är skönt när pappan kan ta över ansvaret för barnet en stund.


Jag vill säga en sak till. Jag tycker ni är lite dåliga på att kommentera. Jag har ju en räknare nu och jag har ju faktiskt lite läsare. Nu kör vi en frågestund så att ni får möjlighet att kompensera ert dåliga kommenterande. Snälla, låt det inte bli en lika pinsam frågestund som förra gången!