En resa till det förflutna, i nutiden.

Att få barn innebär delvis en resa i det förflutna. En resa tillbaka till sin egen barndom och en genomgång av sina minnen. För vår del innebar detta att vi idag gjorde en fysisk resa till det förflutna, till Vallentuna, där jag tillbringade min barndoms vårar (och somrar, och höstar och vintrar med för den delen). Jag visade Noumi min gamla skolväg. Hon visade inte något större intresse än det hon visar för alla andra vägar vi gått på. Jag visade henne "second hand"-affären där min mor köpte kläder till mig som jag vägrade ha på mig eftersom jag inte ville riskera att ha på mig ett plagg som någon av mina skolkamraters föräldrar lämnat in på "Loppan". Jag visade henne centrum, även om jag där gick med nedböjt huvud för att slippa konfronteras med dessa skolkamrater i nutid. Absolut inte minst, visade jag henne tant My och farbror Bobby. Detta var nog det bästa i resan till det förflutna, kanske för att de faktiskt inte enbart tillhör det förflutna utan även nutiden. Med stöd av framför allt tant My fikade vi i mer än en timme på en uteservering i Vallentuna centrum. Inte en enda ångestperson kom förbi faktiskt. När brevbäraren Bobby kom förbi var jag varm i kläderna och kände att Vallentuna kanske inte är så farligt ändå. Precis då var vi tvungna att bege oss tillbaka till nutiden, för att slippa rusningstrafiken genom stan. Hur som helst har vi haft ännu en bra dag, jag och lilla Noumi, tillsammans med det förflutna och med nutiden. I nutiden, där vi nu är tillbaka, är det dags för gröt.

Lilla My och lilla Noumi utanför huset där många bekymmer stöttes och blöttes en gång i tiden.

I Vallentuna centrum med lunchledige brevbäraren farbror Bobby.